Min författarresa del 24

För femte året i rad är jag lärare på skrivkurser och det är helt fantastiskt att få vara en del av andras skrivande. Men hur lär man ut skrivandets konst? Är det inte en talang eller ådra man föds med?

Vad är talang egentligen?

Ofta gillar man att göra saker man är bra på. Jag var inte så bra på idrott när jag var barn och tyckte inte att det var speciellt roligt. Men jag gillade att skriva. Det var väl inte så att jag på allvar trodde att jag en dag skulle skriva romaner men jag blev ändå bra på att skriva genom att skriva.

Den som bestämmer sig för att gå en skrivkurs är ofta den som tycker om att skriva. Det är en bra start. Sen blir man oftast inte proffs på en gång. Det krävs en hel del arbete för att lära sig något men när det är något man tycker är roligt går det lättare.

Självförtroende

Det där självförtroendet har vi ju mer eller mindre av. Vi har alla gått i skolan och har våra egna minnen från olika lärare. Men många bär runt på skador från gamla lärare. Mina svensklärare stärkte mitt självförtroende men jag vågade ändå inte tro att jag kunde skriva.

Men den som anmäler sig till en skrivkurs har tagit det första steget och att vilja skriva är grundförutsättningen.

En författares verktygslåda

På en skrivkurs får man ta del av den där verktygslådan, för det är klart att det finns knep för att skriva en roman.

Det där med dramaturgi kan man till exempel prata om i flera timmar och sedan behöver deltagarna översätta det till sin egen text. Var finns vändpunkterna och hur bygger man upp dem? Hur förstärker jag dem? Vad fungerar och vad fungerar mindre bra? Är det trovärdigt? osv.

Hur blev jag skrivlärare?

Allt började för trettiofem sedan när jag jobbade på en svensk storbank. Det roligaste av mina arbetsuppgifter var när fick utbilda ingenjörer i konsten att göra affärer. De där ingenjörerna var duktiga på att sälja sina stora anläggningar men sedan skulle de ju skriva bra kontrakt för att få betalt också.

Jag älskade att hålla kurser för säljarna och nu, trettio år senare, gör jag nästan samma sak, fast jag lär ut skrivkonsten istället. Det är samma dynamik, samma interagerande deltagare och samma flödande kreativitet som då. Och jag märker att jag trivs när jag befinner mig i det där skapandet.

Att vara lärare på skrivkurser

Jag är både författare och lärare och gör det jag trivs bäst med. Att vara lärare på skrivkurser är nästan som att skriva en egen roman. Jag finns där som ett stöd, ett bollplank, någon att hålla i handen, någon att testa idéer på. Och någon som får dig att våga kasta dig ut i det okända.

Alla har sin egen skrivprocess och det handlar om att hitta sin egen. En del gör snygga synopsis innan de börjar skriva. Andra fångar ett ord i luften och börjar flödesskriva. Men att anmäla sig till en skrivkurs är steg ett. Med verktygslådan i handen kan du sedan utforska dig själv och ditt eget skrivande.

Här kan du läsa tidigare inlägg från min författarresa:

1. Mina författardrömmar
2. Prestationskrav
3. Kunde inte sluta skriva
4. Debuten som författare
5. Min bokbebis
6. Vad som krävs
7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
8. Förverkligar författardröm med disciplin
9. Vad kostar drömmarna?
10. Att få och ge inspiration
11. Hur lång tid tar det att skriva en roman?
12. Tack för att ni finns!
13. En bokidé föds
14. Att hitta inspirationen
15. Att träffas för att skriva
16. Efter fyra dagars skrivkurs
17. En dröm slår in
18. Att skicka in manus till förlag
19. Kill your darlings
20. Livet som författare
21. Välkommen in i skrivbubblan
22. Här startade författarresan
23. Ett nytt år tar sin början

Läs mer om mig här.

Läs mer om min nästa skrivkurs här