Följ med på min författarresa – del 1

Min hemliga dröm

Vi är många som drömmer om att skriva. Min dröm föddes redan på mellanstadiet men den var så hemlig att ingen visste om den. När jag äntligen vågade erkänna min dröm och berätta om den blev den verklig.

Här vill jag bjuda in dig att följa min författarresa. Den har en början och samtidigt ett nu så det kommer att bli en blandning. Min väg har inte varit rak men den har varit rolig.

Genom att följa min författarresa kanske du kan slippa några av mina motorstopp eller irrvägar och få en rakare väg. Eller så handlar det bara om att släppa kraven och kartboken och ge sig hän.

Min författarresa började nog när jag tillät mig att ge mig hän och skjuta undan tvivlet.

När det började

Min mellanstadielärare uppmuntrade mig att skriva och sen fortsatte svenskläraren i högstadiet och gymnasiet att göra samma sak. Jag drömde förstås om att bli författare men självförtroendet var för klent och livet kom emellan. Det skulle dröja ända till femtioårsåldern innan jag tog min dröm på allvar. Då var barnen stora och jag hade både tid och saker att skriva om. Jag hade gift mig och skiljt mig, följt barnens växande och frigörelse, bytt karriär och förälskat mig ännu en gång. Där fanns en hel säck att ösa ur.

Från det att jag började skriva min debutroman tog det nästan tio år tills jag hade den i min hand. Jag vet inte hur många gånger jag skrev om manuset till Så nära barfota, men till slut var den färdig. Mitt senaste råmanus skrev jag på fem månader och redigerade på fyra så det ska bli spännande att se hur lång tid nästa roman kommer att ta.

Men det som gjorde att jag började skriva var att jag en dag bestämde mig.Jag köpte en skrivbok och bestämde mig för att skrivandet var viktigt för mig. Det ÄR viktigt för mig. Jag använder skrivandet för att jag har något jag vill säga och genom att skriva det i form av en roman kan jag komma nära.

Just nu

Nu består mina dagar av semester, nya bokplaner och en alldeles för lång väntan. För snart två månader sedan skickade jag in mitt fjärde manus till förlag och sedan dess har jag haft semester. Det börjar klia i fingrarna och krypa i kroppen så det dröjer nog inte så länge innan jag är igång att skriva igen. Men jag är en sån som behöver tid att smälta saker.

Ställtid kallas det. Tänktid eller bara-vara-tid är andra bra namn. En del författare tar bara några dagars ledigt innan de kastar sig över nästa projekt. Sån är inte jag. Jag vill njuta av att ha skrivit färdigt mitt manus. Fira, känna jublet i magen, glädjen och stoltheten. Och så behöver jag tid för att vänta in nästa bokidé. När lusten och längtan efter nästa bok är här kommer jag att kasta mig över den. Tills dess njuter jag av att bara vara. Och så väntar jag på svar från förlag förstås.

Varje dag öppnar jag mejllådan men än har jag inget bokkontrakt. Ska jag hinna få något bokkontrakt innan sommaren? Jag hoppas förstås på det men jag har inget förlag som bara har längtat efter mitt manus.

Så medan jag väntar på svar från förlag går jag mina promenader och funderar över mitt fortsatta skrivande. Där, på promenaderna, föds mina idéer och på en stubbe eller en bänk kan jag sätta mig ner och sorterat tankarna innan jag fortsätter. På de här promenaderna kan jag inte ta med någon, inte ens en ljudbok.

Varje torsdag kommer jag att dela med mig av min författarresa. Vi ses om en vecka.

Följ min författarresa:

Del 2 – Prestationskrav