Del 17 av min författarresa

Ett bokkontrakt

Någon gång händer det. Någon gång är man den lyckliga som slinker igenom nålsögat.

Igår skrev jag ett nytt bokkontrakt. Och inte med vilket förlag som helst. Romanus & Selling är det lilla förlaget i den stora familjen. Det är precis där jag vill vara.

Min nya förläggare verkar inte lämna någonting åt slumpen så jag lovar dig att det här blir min bästa roman hittills. Mina känslor är i oordning och just nu fick jag en inbjudan till decembermingel på förlaget. Det är svårt att ta in.

Idag ska inlägget handla om månaderna innan kontrakt.  Att skriva ett manus är en sak men att hitta ett förlag är en sak för sig. Det här är min fjärde roman och mitt tredje förlag. Men först nu känns det som om jag har hittat förlaget som kan ge min roman de vingar den behöver.

På jakt efter ett bokkontrakt

I maj skickade jag in mitt nya manus till flera förlag. Jag hade tre favoritförlag men jag skickade ut manuset på bred front.

Ganska snart fick jag ett ganska bra och lockande erbjudande om utgivning men jag ville vänta in svar från mina favoriter innan jag skrev på något. Strax därefter fick jag ett refuseringsbrev från en av favoriterna, Romanus och Selling. Jag blev förstås besviken men så läste jag mejlet ännu en gång.

Ett nej som blir ett ja

Så här avslutades mejlet: “Dessa invändningar gör att vi tackar nej till utgivning men hoppas att detta ska verka konstruktivt.  Du är välkommen tillbaka!”

Jag började fundera över vad det kunde betyda. Kunde de vara intresserade om jag arbetade om manuset? Jag var tvungen att fråga och fick ett ja till svar.

Då kastade jag mig över manuset ännu nen gång och två veckor senare skickade jag in det igen.

Nästa svar var inte ett nej men inte heller ett ja. Men jag blev inbjuden till ett möte i Bonnierhuset och bara det var stort. Det var mäktigt att gå in genom porten och nu ångrar jag att jag inte tog en selfie. När jag gick därifrån hade jag med mig flera förslag på ändringar så jag kastade mig återigen över manuset. Det här var större ändringar och det tog mig en månads intensivt arbete för att göra dem.

Och nu sitter jag här med bokkontraktet i handen (läs datorn). Jag har blivit insläppt i Bonnierfamiljen, som min kompis så fyndigt uttryckte det. Men jag är glad att Romanus & Selling är både det lilla förlaget men också har  tryggheten från “familjen” i ryggen. Kan det bli bättre?

När bokkontraktet är påskrivet

Nu har jag haft mitt andra möte med min förläggare och jag har fått ännu fler förslag på ändringar.  Det konstiga är att jag höll med om precis allt hon sa, så på måndag kommer jag att kasta mig över manuset igen. Men i helgen ska jag bara låta allt landa.

Jag tror inte att min nästa roman finns i bokhandeln till våren. Inte ens till bokmässan i Göteborg i september. Men till nästa års julhandel kanske den står där i hyllorna. Jag hoppas i alla fall det. Innan dess kommer jag att jobba igenom manuset några gånger till. Och så ska jag börja skriva på nästa roman.

Refuseringsbrev

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om refuseringsbrev den här veckan men bokkontraktet kom emellan. Och med ett alldeles färskt bokkontrakt i handen är det svårt att tänka på något annat.

Så håll ut. Nästa vecka ska jag skriva mer om jakten efter ett förlag med tillhörande refuseringsbrev.

Tills dess ska jag sätta tänderna i manuset. Det första jag ska göra är att ta bort hela första kapitlet. Och det känns inte ens läskigt. Eller bara lite.

Vi ses nästa vecka.

Här kan du läsa tidigare inlägg från min författarresa:

1. Mina författardrömmar
2. Prestationskrav
3. Kunde inte sluta skriva
4. Debuten som författare
5. Min bokbebis
6. Vad som krävs
7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
8. Förverkligar författardröm med disciplin
9. Vad kostar drömmarna?
10. Att få och ge inspiration
11. Hur lång tid tar det att skriva en roman?
12. Tack för att ni finns!
13. En bokidé föds
14. Att hitta inspirationen
15. Att träffas för att skriva
16. Efter fyra dagars skrivkurs

Läs mer om mig här.