Prestationskrav – min författarresa del 2


Att bejaka sina författardrömmar

Författardrömmen

Jag tog inte min författardröm på allvar förrän i femtioårsåldern och innan dess bar jag runt på en rädsla. Jag var rädd att jag inte kunde skriva tillräckligt bra. Det spelade ingen roll vad mina lärare hade sagt för jag var en sån som gav upp innan jag ens hade försökt. Innerst inne visste jag att jag kunde skriva men jag jämförde mig med de stora författarna och var livrädd att misslyckas.

Prestationskraven var höga

När jag var i fyrtioårsåldern hade min författardröm förvandlats till en hög med komplex som jag bar runt på. Mina prestationskrav var enorma och det var omöjligt att leva upp till dem. Därför skrev jag ingenting och ägnade mig istället åt att förneka författardrömmen. Då slapp jag känna mig värdelös.

Men jag saknade det där med att skriva och gick ibland in hos bokhandlare och trånade efter skrivböcker. Det var något som fattades i mitt liv och när jag hamnade i en livskris köpte jag en vacker skrivbok. Jag lovade mig själv att allt jag skrev i den skulle vara helt kravlös. Jag fick skriva hur fult jag ville för ingen skulle ju ändå läsa den.

Mina första dagböcker

Befrielsen

Min första dagbok blev ingången till skrivandet. Genom det kravlösa släppte skrivkrampen som hållit mig fånge i säkert tjugofem år och jag flödade i ord. Fula ord. Banala ord. Klichéer, upprepningar, stolpiga meningar. Allt det som jag varit rädd för. Jag skrev ner tankar, känslor, händelser och det blev många små banala betraktelser och en och annan töntig dikt. Men det gjorde inget för ingen mer än jag såg det.

Skrev mig ur en livskris

Jag befann mig i en livskris och använde skrivandet för att ta mig ur den. Det blev många dagböcker och alla har en sak gemensamt. Omslaget är vackert och boken består av tomma vita sidor innan jag fyller dem med mina ord. Jag har inga ränder som begränsar mig. Ibland skriver jag med stora bokstäver och ibland med små. Ibland kan det bli tankekartor och ibland kan jag teckna något eller ta fram kritorna. De vita sidorna är en befrielse. Jag behöver inte hålla mig till det någon linje som någon annan har bestämt.

I skrivboken skriver jag helt kravlöst

Och så började min författarresa

Dagböckerna fick mig hel. Eller så var det genom dagböckerna jag återupptäckte själva skrivandet. Hur som helst så hittade jag glädjen i skrivandet och kom ur livskrisen.

Och så hade jag ju en dröm som jag vågade bejaka. Författardrömmen. Jag började skriva på en barnbok. Det var inte så kravfyllt att skriva för barn. Jag var mamma och lärare och umgicks mycket med de unga.

Och vet du vad jag gjorde sen? Jo, jag läste högt för barnen ur det jag hade skrivit. Återigen var det inte så kravfyllt. Barn är faktiskt ganska snälla och de älskade mina alster. Jag växte och skrivkrampen flög all världens väg.

Så här börjar min barnbok.

Min första bok

Min första bok handlade om en pojke och en ängel och jag älskade att skriva den. Det var nervöst att skicka den till förlag och självförtroendet fick sig en ordentlig knäck när jag fick det ena refuseringsbrevet efter det andra. Jag hittade inget förlag som ville ge ut min bok men ett förlag bemödade sig om att ge mig ett positivt omdöme. Så trots nederlaget var jag lycklig. Jag sökte till en skrivkurs på Tärna folkhögskola (på distans) och kom in. Boken om pojken och ängeln ligger kvar i datorn. Och kanske en dag att den blir bok. Hoppas det.

Mod och mer mod

Det krävs mod för att fortsätta att skicka manus till förlag trots refuseringsbreven. Men med åren har jag blivit en mycket modigare människa och just nu tränar jag mig i att våga kontakta okända förlag och förläggare. Det har hänt en del positiva saker den senaste veckan. Ett refuseringsbrev var fantastiskt och ett förlag vill skriva kontrakt. Från en dag till en annan öppnas dörrar och istället för att börja skriva något nytt har jag börjat läsa igenom mitt nya manus igen med strykpennan i beredskap. Och just nu tycker jag att det är ett helt fantastiskt manus jag har framför mig.

Vill du veta hur det går? Då kan du följa min författarresa här. Vi ses nästa torsdag.


2 svar till “Prestationskrav – min författarresa del 2”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *