Ett slitet uttryck men ack så viktigt!

Min författarresa del 19.

Redigering pågår

Jag är inne på min tredje redigeringsrunda med förlaget och då har ingen redaktör ens tittat på manuset. Innan vi skrev kontrakt körde jag två redigeringsomgångar och nu är det den tredje.

Vilken tur att jag gillar redigeringsarbete. Jag älskar nämligen att se texten manglas, rensas och poleras. Först är det stora saxen som gäller och jag är tyvärr fortfarande kvar i det stadiet. Nu klipper jag bort stora sjok och skriver nytt.

Att klippa bort mina darlingar

Det här är min fjärde roman och jag lär mig hela tiden. Den ena darlingen efter den andra ryker. Det är inte förläggaren som säger vad som ska bort. Hon har gett mig nya glasögon. En liten kommentar sätter fart på tankarna och vips är saxen där. Vad skulle hända om jag gjorde så här istället?

Jag klipper bort scener som jag trodde var viktiga. Jag klipper bort hela kapitel och undrar nervöst vad som blir kvar. Tänk om det är som i sagan när det inte ens blev en tummetott kvar? Men jag är förvånansvärd lugn. Texten blir hela tiden bättre.

Vad är en darling?

Jag frågar mig vad som är min darling men jag har inte något bra svar på det. Jag kanske har passerat det stadiet där jag inte har så många darlingar kvar. Igår strök jag en stark scen men den skulle ha behövt många fler sidor för att komma till sin rätt. Så istället strök jag den. Det kanske var en darling för det var lite sorglligt. Men när tanken kom så visste jag genast att det var rätt.

Att klippa sönder texten

Man skulle kunna tro att jag redigerar sönder texten och ibland blir jag rädd att jag använder en för stor sax. Men det är härligt att se texten bli rensad från oväsentligheter. En scen kan vara bra fast den inte får plats just här.

Att skriva med stängd dörr

Jag säger till deltagarna på skrivkurserna att de ska skriva sin text utan att bjuda in för många i den. Stäng dörren, uppmanar jag dem. Sen, när ni har ett råmanus, då är det dags att bjuda in testläsare och lektörer och ta emot deras åsikter. Jag blir bara mer och mer säker i min åsikt.

Medan jag skrev mitt råmanus växte texten fram. Efteråt visste jag vad jag hade skrivit och vart jag ville nå men det visste jag inte under tiden jag skrev. Efteråt var det lättare att ta emot andras åsikter och börja redigera. Det kanske handlar om att det är jag som äger texten.

Så nu har jag öppnat dörren och min förläggare från Romanus & Sellling har klivit in. Och med hennes hjälp ska jag förvandla mitt manus till en fantastisk historisk roman.

Vi ses nästa vecka.

Här kan du läsa tidigare inlägg från min författarresa:

1. Mina författardrömmar
2. Prestationskrav
3. Kunde inte sluta skriva
4. Debuten som författare
5. Min bokbebis
6. Vad som krävs
7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
8. Förverkligar författardröm med disciplin
9. Vad kostar drömmarna?
10. Att få och ge inspiration
11. Hur lång tid tar det att skriva en roman?
12. Tack för att ni finns!
13. En bokidé föds
14. Att hitta inspirationen
15. Att träffas för att skriva
16. Efter fyra dagars skrivkurs
17. En dröm slår in
18. Att skicka in manus till förlag

Läs mer om mig här.