Min författarresa del 6
Om någon sagt till mig för tjugofem år sedan att jag skulle vara författare idag så skulle jag inte vågat tro på det. Det var en ouppnåelig dröm jag hade men nu har jag skrivit tre romaner och den fjärde ligger hos förlag och väntar på kontrakt.
Det här inlägget är nog till alla som har en dröm, oavsett vilken. Min dröm var att skriva och jag funderar lite över det där med vad krävs för att förverkliga en dröm. Det här är vad som krävdes för mig.
Bra ingredienser för att lyckas skriva en bok
- En skrivplats
- En skrivargrupp
- Mod
- Disciplin
- Tid
- Förstående vänner och familj
I det här inlägget tänker jag skriva om de två första ingredienserna.
1. En skrivplats
Jag fantiserar om att sitta och skriva på en vacker plats, till ljudet av vågor mot stranden. Och visst är en vacker miljö som gjord för att skapa. Men på sandstranden får jag sand i datorn, i skogen blir jag uppäten av mygg, i solen syns inte skärmen, vid en solnedgång glider blicken bort från skärmen och på ett kafé blir jag störd av de andra gästerna.
Ändå envisas jag med att ta med datorn till stranden eller kaféet. Jag virar in mig i en filt och tar med mig datorn in i skuggan eller sitter jag på kafé och låter människornas prat omkring mig bli som ett sorl. Det kanske inte blir så effektiv skrivtid, men många stora tankar har fötts på sådana platser.
En stängd dörr
Det jag behöver är en dörr att stänga om mig, så ingen når mig. Jag behöver kliva in i min bubbla och veta att jag får stanna där tills jag är färdig. Hemma kan ingen fråga mig om något, inte ens om jag vill ha kaffe. På ett kafé sitter jag nerböjd över min dator och är inte tillgänglig för samtal och förhoppningsvis svarar jag inte i telefon.
Men bästa skrivplatsen är ändå hemma vid skrivbordet. Där har jag min sköna skrivbordsstol och mitt skrivbord. Och så har jag en ren och avskalad miljö som inte pockar på uppmärksamhet.
Mina tre första romaner skrev jag vid köksbordet eller i soffhörnet. På den tiden var mitt skrivbord mer av ett avlastningsbord och jag trivs i köket. Men jag har svårt att koncentrera mig på skrivandet om det finns saker runt mig som pockar på och i mitt kök finns mycket. Därför behövde jag alltid börja med att städa och tömma diskmaskinen och allt möjligt annat. Och om någon är hemma är det svårt att stänga dörren till själva hjärtat av hemmet.
Mina böcker blir ofta till under promenader och även där har jag en stängd dörr. Ingen får följa med mig på promenaden, inte ens en ljudbok. Speciellt när jag har kört fast behöver jag promenera. Då hjälper det sällan att sitta kvar framför datorn. Medan jag promenerar vänder och vrider jag på problemet och ofta kommer jag på en lösning. Då är det bara att gå hem och skriva ner det innan jag glömmer det.
2. En skrivargrupp
När jag började bejaka min skrivardröm började jag en skrivarkurs på Tärna folkhögskola. Där fick jag många nya vänner och efter de två åren fortsatte vi att träffas under flera år. Vi planerade in skrivträffar där vi umgicks säkert sju/åtta helger per år. Vi hade läst varandras texter i förväg och förberett respons och samtalen kunde pågå till långt in på natten. De här träffarna utgör en viktig del av min utbildning till författare. Några föll bort och någon kom till men vi delade upp oss i mindre grupper och jag måste speciellt tacka vännerna i min grupp Liv Lingnell, Anna Carrigan och Linda Hedlund. Ni har lärt mig massor och trots att gruppen inte finns kvar så finns ni där fortfarande som en viktig del av mitt liv. Utan er hade det inte blivit en så bra bok som det blev. Ni fick mig att stanna upp och titta på min text. Ni fick mig att upptäcka mina darlingar, övertydligheter och upprepningar. Jag var ivrig att bli färdig men ni fick mig att stanna upp och inse att boken behövde ännu mer kärlek
Att lära sig ett yrke tar tid och det tog tid för mig att inse det. Vi träffades regelbundet under många år och turades om att upplåta våra hem åt gruppen. Men till slut kom vi till den punkten där vi behövde gå vidare åt olika håll. Det var smärtsamt men det behövdes nog.
På releasefesten av min debutbok, Så nära barfota, fick jag en dikt, skriven av Liv Gingnell. Läs den här.
Nya skrivgrupper
Genom åren har jag befunnit mig i olika skrivgrupper men vi har inte hållit ihop på samma sätt.
Författaryrket är ett ensamt arbete och vi behöver kolleger. Många författare har träffats på skrivkurser och sedan fortsatt att umgås som kolleger och det har jag också gjort.
Under ett år på Linnéuniversitetet trodde jag att jag skulle bli barnboksförfattare och då blev vi ett gäng som har hållit ihop sedan dess. Vi träffas inte så ofta men vi finns där i bakgrunden. Var och en måste hitta sin egen stödgrupp för jag tror att det är viktigt med en stödgrupp.
Sedan några år tillbaka ordnar jag skrivkurser och skrivretreat och där ser jag hur deltagarna hittar varandra. Det blir en nästan magisk gemenskap mellan människor som öppnar upp sig om sin skrivdröm. Några av dem har fortsatt att ha kontakt och en grupp som var på skrivretreat hos mig 2022 har börjat träffas. Och de har även bjudit med mig i gruppen.
Förra helgen träffades vi i en magisk miljö. Vi läste upp texter för varandra och bollade tankar mellan oss. Sedan drack vi vin och kaffe och åt en massa god mat och badade och njöt av solen och skrattade och babblade.
Några skrev men jag skrev inte så mycket. Just nu är jag ”between books”, som man kan kalla det, så jag trevar mig fram medan jag väntar på beslut om vilket förlag som ska ge ut min nästa bok. Jag har tre olika bokidéer och frågan är vilken som pockar på mest. Jag petade lite i en text som kanske blir min nästa roman men än så länge har jag inte beslutat mig.
Oavsett hur mycket skrivet det blir under en sådan helg så blir det ett sätt att hålla drömmen levande. Så till dig som bär på en dröm vill jag säga en sak:
Hitta likasinnade! Och boka in träffar!
Det behöver inte vara i en vacker miljö. Det räcker med att träffas.
En av mina närmsta vänner bär på en liknande dröm som jag och vi två har stöttat varandra genom åren. Hon har läst det jag skrivit och jag har läst det hon skrivit. Och så har vi åkt iväg på skrivarhelger tillsammans, precis som jag gjorde förra helgen. Genom att bara vara två är det lättare att få till tiden som krävs. Och det behövs inte så stor plats.
Nästa torsdag ska jag skriva om fler ingredienser för att lyckas med sin dröm.
Vill du följa min författarresa?
Här kan du läsa de olika inläggen:
Vill du veta mer om vem jag är. Läs här