Att få och ge inspiration


Vilken karaktär kan de här vara? (foto P-Å Persson)

Min författarresa del 10

Känner du igen dig i någon av mina karaktärer?

I så fall kanske det är du som har gett mig inspirationen. Mina karaktärer blir nämligen till i möten med människor och jag kan låna allt från en spännande historia till karaktärsdrag eller utseende.

Så nära barfota, 2016
Dit vägen bär handlar om att hitta till sina drömmar
Dit vägen bär 2019

Fredrik Backman lär ha sagt att han lånar karaktärer från folk på ICA. Det gör inte jag. Jag behöver mer än så.

Min första karaktär, Ellen, är en blandning av många kvinnor som jag har mött genom åren. Hon föddes utifrån en egenskap som jag själv bar runt på. Jag var inte bitter, så som Ellen var, men jag hade en släng av den åkomman. Det var så lätt att tänka på alla andra och glömma bort mig själv.

Jag hade en specialitet och det var att skylla allt på min mans arbete. Det var enkelt och jag behövde inte ta ansvar för besluten som fattades. För mig behövdes både en skilsmässa och terapi för att jag skulle inse det. Men sen kunde jag skriva boken om Ellen.

Inspiration när livet kraschar

I min debutbok, Så nära barfota, kraschade livet för Ellen. I mitt eget liv handlade kraschen mer om att slita mig loss och hitta den som var jag. Det var då jag tog tag i mina drömmar och började skriva.

Och så gjorde jag något annat också. Jag köpte ett hus i Spanien. Det kanske inte var en konkret dröm jag bar runt på, men när jag släppte på spärrarna så började det hända saker. Och när jag kom till min spanska by, Torrox, var det kärlek vid första ögonkastet.

Torrox
bergsbyn Torrox

När mina läsare undrade hur det gick för Ellen så visste jag. I den första boken åkte hon till Ghana för att kunna resa sig upp efter kraschen. Nu skulle hon till Spanien.

Hon skulle till Spanien för att förverkliga drömmar. Och just den byn var full av inspirerande människor.

Möten som ger inspiration

Kanske två karaktärer i mina böcker?

Det var i Torrox jag träffade kvinnan som skulle bli till en karaktär i min andra bok, Dit vägen bär. Hon hette inte Ingrid, som min karaktär gjorde. Men hon kom till Torrox när hon var sjuttio år och förälskade sig i byn, så som jag gjorde. Hon blev kvar där och förra året var jag med och firade henne när hon fyllde nittiotvå år. Vi åt tapas, drack vin och dansade på gatan. Precis så är Ingrid. En sådan karaktär kan man bara älska.

Ibland blir jag inspirerad av en historia och ibland av karaktären. I det här fallet blev jag inspirerad både av historien och av karaktären. Men Ingrids historia är hennes egen. Precis som min inspirationskällas.

En musiker ger inspiration (foto P-Å Persson)

En annan person jag har träffat i Torrox är Kjell Käpp Eriksson. Han har många fina låtar men du har väl lyssnat på Dit vägen bär? Om inte, gör det. Jag länkade den i förra inlägget men jag länkar den här igen. Den tål att lyssnas på många gånger och nu finns den även på engelska.

Kjell och hans fru har gett mig inspiration till en ny bok. Än har jag inte börjat skriva på den men den kommer. Så akta dig! En dag kanske jag skriver en bok om dig.

Kjell Käpp Eriksson och jag brukar besöka olika event där han spelar några av sina låtar och jag berättar om mina böcker. I mars var vi i Märsta kulturförening och det blev lyckat. Hojta till om du har något förslag på event.

Inga mord!

I min senaste bok, En moders val, blev jag inspirerad av en historia. Jag har burit runt på den i många år och en dag beslöt jag mig för att ta tag i den. Det var en person som försvann utan att lämna spår efter sig. Om jag hade varit en deckarförfattare hade det blivit en deckare. Men nu är jag inte det. Jag går igång på historier och vänder och vrider gärna på dem och skruvar åt dem. Men det där med mord är inte mitt område. Livet kan vara ganska spännande ändå.

Jag grips av spännande människoöden. Det finns så många livsöden bland oss. Bara mitt eget liv rymmer nog ett antal böcker.

Igår på tåget mötte jag en kvinna. Först blev jag bara irriterad på henne för hon störde mig när jag skulle skriva. Men när jag klev av tåget hade hon lämnat ett avtryck i mig. Jag är säker på att hon dyker upp i någon av mina kommande böcker. I vilken skepnad vet jag ännu inte, och jag känner bara till en bråkdel av hennes livsöde. Men en författare äger en enorm frihet. Vågar du verkligen vara vän till en författare?

Blir det något nytt bokkontrakt?

Lugn, jag ska skriva om det. Samtidigt som jag jobbar stenhårt med mitt manus har jag inget konkret att berätta. Inget bokkontrakt är skrivet. Ingen ny bok är påbörjad. Ingen bok har hamnat på någon topplista. Med andra ord är det ganska lugnt, förutom att jag befinner mig i ett intensivt redigeringsarbete. Så fortsättning följer, även om det dröjer några veckor tills jag har några konkreta nyheter.

Nästa vecka ska jag fortsätta på listan över bra ingredienser för att skriva en bok. Och så ska jag skriva mer om arbetet med En moders val.

Här kan du läsa mina tidigare inlägg om min författarresa:

  1. Mina författardrömmar
  2. Prestationskrav
  3. Kunde inte sluta skriva
  4. Debuten som författare
  5. Min bokbebis
  6. Vad som krävs
  7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
  8. Förverkligar författardröm med disciplin
  9. Vad kostar drömmarna?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *