Min författarresa del 15

Jag har förmånen att ha ett hus i en bergsby i Spanien och där skriver jag mycket. Det här huset har blivit som ett kreativt näste, dit författare och aspirerande författare kommer för att skriva.

Från början var det bara mitt spanska hus, dit jag åkte för att koppla av och skriva. Men för fyra år sedan började jag ha skrivkurser här och efter det har fler och fler hittat hit.

Den här hösten blir det tre skrivveckor här i Spanien och huset fylls av ord som flödar på papper, i datorn och i samtal.

Mitt spanska hus

Förra veckan var en tidigare skrivelev här och skrev i en hel vecka och nu är en annan här. Hon har gett ut sin första roman och skriver nu på sin andra. Hon skriver och jag skriver och vi äter och pratar och skriver lite till. När jag lutar mig bakåt och försöker se oss lite ovanifrån så ser jag att allt är precis som det ska vara. Vi grottar in oss i våra egna texter och stör inte varandra, trots att vi ibland sitter vid samma bord och skriver. Det är som om kreativiteten sprider sig och växer när jag ser henne sitta där och skriva.

Igår kväll läste jag upp en kort text för min ”gamla elev”. Jag hade filat på den i flera dagar och den var bara på drygt två sidor men genom att läsa den högt för henne såg jag flera partier som inte fungerade. Några kvällar innan hade hon varit med och diskuterat min dramaturgiska kurva i nästa skrivprojekt. Jag pratar inte om långa textsamtal, men det är skönt att kunna bolla sina tankar med en kollega. På samma sätt har vi bollat hennes text.

Att skriva en bok är ett ensamt jobb men genom att skriva tillsammans får man plötsligt kolleger runt sig. Jag har varit lärare i tjugofem år och det är också ett ensamt jobb. Men man har sina kollegor i rummet intill och kan ses på rasterna. Det är så vi också har det. Vi pratar ofta skrivande på rasterna och det är precis som det ska vara.

Så här började det

Jag har ett stort hus och några vänner föreslog en dag att jag skulle ha skrivkurs här. De tyckte att jag skulle dela med mig av mina kunskaper och idén lockade. Jag älskar nämligen att grotta in mig i texter och att undervisa.

Min lärarkarriär började med att jag utbildade ingenjörer i konsten att göra affärer. Det var jätteroligt och det var det som fick mig att gå fyra år på lärarhögskolan. När jag började med mina skrivkurser insåg jag att det här var ännu roligare. Vi skrattar, skriver, pratar och blir nära vänner ”på riktigt”. Under en vecka öppnar vi upp och släpper in främmande människor i vårt inre. Och att få vara en del av det är helt fantastiskt.

Mitt liv som skrivlärare

Till min första skrivkurs fick jag två anmälningar. Jag bävade. Vad skulle de tycka? Inte behövde jag väl ställa in? Jag ställde inte in och deltagarna kom och vi fick en härlig vecka. Efter den gången är jag inte orolig längre. Som mest har det varit sju och som minst en deltagare. Varje vecka har varit unik och många återvänder. Det tar jag som ett gott betyg. De som har varit här är välkomna tillbaka på skrivveckor och det är så härligt att få vara en del av ett skapande.

På söndag börjar höstens skrivkurs. Den här gången är det tre deltagare och de ska stanna i tio dagar. Sju dagars kurs och tre skrivdagar efter det. Det ska bli spännande.

Vårens kurser kommer ut 15 november.

Här kan du läsa tidigare inlägg från min författarresa:

1. Mina författardrömmar
2. Prestationskrav
3. Kunde inte sluta skriva
4. Debuten som författare
5. Min bokbebis
6. Vad som krävs
7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
8. Förverkligar författardröm med disciplin
9. Vad kostar drömmarna?
10. Att få och ge inspiration
11. Hur lång tid tar det att skriva en roman?
12. Tack för att ni finns!
13. En bokidé föds
14. Att hitta inspirationen

Läs mer om mig här.