Min författarresa del 8

I del 6 skrev jag en lista på bra ingredienser för att lyckas skriva en bok. Nu har jag kommit till nummer fyra i listan, som är disciplin. Det kan enkelt uttryckas med ett annat ord. Sittfläsk.

För att förverkliga min författardröm behövde jag odla sittfläsk.

Att sitta kvar på stolen

Inspiration i all ära, men det är timmarna framför datorn som räknas. Sitter du inte kvar på stolen blir det ingen bok skriven. Under mina promenader bearbetar jag olika scener. Vad säger han då? Gör han verkligen så? Vad händer om han gör såhär istället? Jag processar i tanken men så länge jag inte sätter mig vid datorn blir det ingen bok.

Under några år arbetade jag deltid och hade fredagen som min skrivdag. På torsdagen gick jag av mitt vanliga jobb och fredag morgon startade helgjobbet. Genom att se skrivandet som ett jobb hjälpte det mig att sitta kvar på stolen.

Jag jobbar

Ibland ringde mamma och när hon frågade vad jag gjorde svarade jag att jag jobbade. Hennes standardsvar var: ”Åh förlåt, jag trodde att du var ledig på fredagar.”

Mamma skulle aldrig ringa och störa mig på mitt vanliga jobb men av någon anledning räknas inte skrivande som ett jobb. För att få ihop en bok krävs det samma slags disciplin som ett vanligt jobb kräver. Att bli avbruten innebär att man får börja om igen.

Jag kan inte skylla på mamma. Inte på vännerna som ringer heller. Det är mitt ansvar att sätta telefonen på ljudlöst. Jag har en vän som arbetar med att skriva artiklar. Han har sitt kontor hemma och varje dag mellan nio och två skriver han. Under den tiden sitter han på sin stol och skriver och alla vet det. Det är det enda sättet att få något skrivet, säger han och jag håller med.

Den andra boken

När jag skrev min första bok hade jag all tid i världen på mig. Det fanns förstås vänner som undrade när boken skulle bli färdig men ingen visste ju om det skulle bli en bok. Men efter den första boken hade jag läsare som undrade när fortsättningen skulle komma. Det fanns ganska många som var nyfikna på hur det skulle gå för Ellen.

Ellen hade tappat bort sig själv under åren när hon fanns för alla andra. I den första boken kom kraschen och under en resa till Ghana hittade hon livsgnistan igen.

Men vad hände sen? Hur gick det för henne?

Ellen kom hem från Ghana stark och full av livslust. Men det är inte så lätt att förändra livet. Det är alldeles för lätt att trilla tillbaka i samma hjulspår som tidigare. För vem var hon egentligen? Och vad hade hon för drömmar? Det där är frågor som jag själv har brottats med. Jag hade ju själv tappat bort mina drömmar innan jag tog tag i dem. Så jag gick igång och började skriva på fortsättningen om Ellens liv.

Att förverkliga drömmar.

Ellen hade trängt undan sina drömmar så långt att hon hade glömt bort dem. Men så tog hon ett första trevande steg och anmälde sig till en kurs på en folkhögskola. Där mötte hon nya människor som inspirerade henne och då började saker hända.

Jag tror att när man börjar öppna upp så börjar det hända saker. Det var i alla fall det som hände Ellen och när hon träffade Ingrid, som hade en dröm om att återse Spanien, började de ta tag i den drömmen.

Ellen och hennes nyfunna vänner bygger om en gammal buss och tillsammans med sina nya vänner beger de sig söderut genom Europa.

En dag körde bussen förbi utanför fönstret. Min kompis Marés hann ta fram kameran.

Den här historien bygger på personer som finns i verkliga livet. Ingrid finns faktiskt i verkliga livet (nästan i alla fall). Jag kommer att skriva mer om henne i nästa inlägg. Under de senaste åren har jag fortsatt att förverkliga drömmar och det har gett mig en hel hög med nya vänner. Bland dem finns flera, som likt Ingrid, har gjort annorlunda val i livet.

Ska drömmar förverkligas?

Jag har haft många samtal om ifall drömmar ska förverkligas eller om de bara ska vara kvar som en dröm. Det är oftast tryggare att sitta still i båten men alla har ju sin fria vilja. I alla fall så länge man är frisk. Det här är saker som får igång mig och nästa vecka ska jag skriva mer om det.

Det man ska vara medveten om är att allt har ett pris.  Oavsett om man satsar på sin dröm eller inte så har det ett pris.

Nästa vecka ska jag skriva lite om priset jag har fått betala. Och så ska jag skriva mer om karaktärerna bakom boken Dit vägen bär.

Här kan du läsa mer om min författarresa:

1. Mina författardrömmar
2. Prestationskrav
3. Kunde inte sluta skriva
4. Debuten som författare
5. Min bokbebis
6. Vad som krävs
7. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.
8. Förverkligar författardröm med disciplin
9. Vad kostar drömmarna?

Alla inlägg är samlade på min blogg här.