Vill du skriva en roman? I så fall är det väl bara att börja skriva.

Kan det vara så enkelt? Jag tog papper och penna och började skriva en första mening. Sen kom en till och en till. Efter några sidor tog jag fram datorn och fortsatte och till slut hade jag ett kapitel. Och några år senare höll jag min första bok i handen.

Det låter enkelt och egentligen är det ganska enkelt, i alla fall när jag tittar i backspegeln. Men ska jag vara helt ärlig så var det massor av hinder utefter vägen.

Det svåraste var nog den där första meningen. Eller egentligen innan jag skrev den. Det svåraste var nog att tänka att det var någon idé att ens försöka skriva en bok.

När du väl har kommit över det där första hindret så är det bara att tuta och köra. Det är klart att det finns fler hinder på vägen men man kan lära av de som gått före. De man möter på vägen. Det har jag gjort. Nu hoppas jag att jag kan ge dig några skrivtips på din väg.

Jag kommer till ett berg. Jag kan inte gå över det och inte runt det. Jag måste igenom det.

Har du lekt den leken? Det har jag och vi har skrattat gott varje gång. Varje vecka har jag skrivit om min författarresa och i den texten gömmer sig tips till andra författare. Därför tänkte jag plocka ut några och vända och vrida lite på dem. För de där hindren de finns där och när du möter dem behöver du hitta en väg igenom.

Hörru du, vad är det du skriver egentligen?

Det är bra fråga. I början har jag inget svar så jag ber att få återkomma. Men när jag har kommit en bra bit in i manuset så blir frågan till ett problem. Om man skriver deckare kanske det är enklare. Eller inte, för boken måste kanske handla om något mer än ett mord.

Det där med vad jag skriver kallar jag för tema eller karta eller kompass eller något liknande. Det är olika namn på samma sak. Jag behöver veta vad det är jag skriver och vart jag ska. Så länge jag inte vet det står jag kvar och stampar på samma plats.

Manuset skriver väl sig självt?

Det där med att manuset lever sitt eget liv, håller inte hela vägen. Ibland svarar jag att manuset skriver sig självt och det är sant. Men bara till en viss del.

Min debutbok handlade om en kvinna som hade fastnat i livet. Hon hade skyllt det mesta på omgivningen och en dag föll livet samman. Det var där jag började skriva och jag hade mött flera sådana kvinnor under mitt liv. I början gick det lätt att skriva men så kom jag ungefär halvvägs och där tog det stopp. Jag visste att hon skulle bli förlöst i slutet men hur? Frågan om vad det var jag skrev pockade på svar. Jag hade inte tagit ut riktningen och där stod jag och stampade. För vart skulle hon egentligen? Var det en kärleksroman jag skrev? Skulle hon och mannen hitta tillbaka till varandra? Eller var det en ny förälskelse som skulle vara förlösningen? Eller handlade det om något helt annat? Jag visste inte.

Som en semesterresa utan GPS

Jag vill likna skrivandet med en semesterresa. Man sätter sig i bilen och far iväg. Kartor, GPS och färdrutter känns tråkiga. Vi vill ju bara njuta av semesterkänslan. I början är det också härligt. Vi stannar på de mest fantastiska ställen som vi aldrig hade hittat annars. Men så har halva tiden gått och vi hade ju tänk komma till Medelhavet. Då är det hög tid att ta fram kartan och gasa.

Förlösningen

Förlösningen kommer när vi ser Medelhavet ligga där framför oss. Det är då resan är fulländad – precis som romanen.

Så när jag är ungefär halvvägs börjar det bli dags att ta fram en karta. Jag gör den på det gamla hederliga sättet, med papper och penna och även färgpennor i varierande tjocklek och färg. Min karta kan se olika ut och den ändrar skepnad under skrivandets gång. Jag fyller på och tar bort. Och när jag har mitt synopsis (som det så fint heter) så vet jag vart jag och romanen ska. Och då är det bara att gasa.

Börja i lusten!

Men för att skriva de där första meningarna behöver jag ingen karta. Att följa med i flödet av ord är befriande och berusande. Det är där du ska börja! Ta fram datorn eller pennan och skriv en mening.  Sen är du igång. Lyssna inte på kritikern som knackar på axeln och försöker hindra dig. Du har viktigare saker för dig.

Skriv på och vänd dig inte om! Det kan du göra senare. Och passa på och njut av resan. För att skriva en bok är en fantastisk resa.

Häng med mig nästa vecka. Då handlar det om karaktärer. Det här är förstås en del av min författarresa men nu ger jag plats för lite skrivtips också.

Här kan du läsa mer om mig.

Här kan du läsa om min författarresa.

Här kan du läsa om min skrivkurs i Spanien.

Vi ses nästa vecka!