Tag Archives: en “gåva”

Att träna skrivande

träna skrivandeJag läste ett inlägg av Fredrik Frängsmyr på Debutantbloggen om att träna på att skriva. Det var något som hände med mig när jag läste det.

En ”gåva”
Vad är det som gör att vi tror att kreativt skapande bara finns där, att det handlar om en ”gåva” och att det bara handlar om att få ut det? Vi accepterar att fotbollsspelaren behöver träna. Vi accepterar att hen måste träna varje dag för att bli duktig, trots att hen redan har talang. Fredrik gav mig en inblick i fotbollsspelarnas träning men det var inte det som väckte upp mig.

Jag har skrivit sen jag var barn. Genom mina lärare fick jag veta att jag var bra och jag märkte ju att pennan nästan inte hann med berättelsen. Efteråt, när jag läste igenom det jag skrivit, kunde se att det var bra. Någonstans insåg jag att jag hade någon slags ”gåva”. Men under hela min skoltid fanns det ingen som hjälpte mig att bli bättre på att skriva. Det fanns ingen som ens berättade för mig att det gick att träna för att bli bättre. Mina lärare gillade mina berättelser men de kunde inte hjälpa mig att utvecklas vidare.

Och så blev jag vuxen och slutade skriva berättelser. Det är klart att jag aldrig har slutat skriva men nu blev det mest brev och dagböcker.

Öva, öva, öva
Inte ens idag, när jag verkligen satsar på mitt skrivande, tränar jag i ordets rätta bemärkelse. Jag skriver en hel del. Jag skriver på mina manus, gör blogginlägg och skriver en massa annat. Men jag tränar inte alls på skrivandets hantverk.

Ibland behöver man ruskas om. Och idag har Fredrik ruskat om mig. Jag ser bilden framför mig hur fotbollsspelarna dribblar bollen fram och tillbaka, igen och igen och igen. De verkar aldrig tröttna. Vad gör jag? Förlitar mig på min ”gåva”? Usch vad jag skäms. Men här ska bli bättring.

Öva i skolan
I läroplanen av idag står det att eleverna ska kunna ge varandra respons och kunna bearbeta sina texter redan i årskurs tre. Det finns inga elever jag har träffat som gillar det. Jag vet inte vad jag skulle ha tyckt om jag hade gått i trean nu. Det måste finnas andra sätt.

Det finns väl ingen fotbollstränare som analyserar nioåringens dribblande eller låter kompisarna analysera. Bra försök! Prova en gång till! är nog mer troligt att tränaren säger och sen visar han en gång till hur man gör. Varför gör vi inte så i skolan?

Nu ska jag lägga upp en träningsplan för julhelgen. Först ska jag gå Versmåttsskolan och sen ska jag träna på dramaturgi. Och så ska jag ju skriva på mitt manus förstås.