Att träna skrivande

träna skrivandeJag läste ett inlägg av Fredrik Frängsmyr på Debutantbloggen om att träna på att skriva. Det var något som hände med mig när jag läste det.

En ”gåva”
Vad är det som gör att vi tror att kreativt skapande bara finns där, att det handlar om en ”gåva” och att det bara handlar om att få ut det? Vi accepterar att fotbollsspelaren behöver träna. Vi accepterar att hen måste träna varje dag för att bli duktig, trots att hen redan har talang. Fredrik gav mig en inblick i fotbollsspelarnas träning men det var inte det som väckte upp mig.

Jag har skrivit sen jag var barn. Genom mina lärare fick jag veta att jag var bra och jag märkte ju att pennan nästan inte hann med berättelsen. Efteråt, när jag läste igenom det jag skrivit, kunde se att det var bra. Någonstans insåg jag att jag hade någon slags ”gåva”. Men under hela min skoltid fanns det ingen som hjälpte mig att bli bättre på att skriva. Det fanns ingen som ens berättade för mig att det gick att träna för att bli bättre. Mina lärare gillade mina berättelser men de kunde inte hjälpa mig att utvecklas vidare.

Och så blev jag vuxen och slutade skriva berättelser. Det är klart att jag aldrig har slutat skriva men nu blev det mest brev och dagböcker.

Öva, öva, öva
Inte ens idag, när jag verkligen satsar på mitt skrivande, tränar jag i ordets rätta bemärkelse. Jag skriver en hel del. Jag skriver på mina manus, gör blogginlägg och skriver en massa annat. Men jag tränar inte alls på skrivandets hantverk.

Ibland behöver man ruskas om. Och idag har Fredrik ruskat om mig. Jag ser bilden framför mig hur fotbollsspelarna dribblar bollen fram och tillbaka, igen och igen och igen. De verkar aldrig tröttna. Vad gör jag? Förlitar mig på min ”gåva”? Usch vad jag skäms. Men här ska bli bättring.

Öva i skolan
I läroplanen av idag står det att eleverna ska kunna ge varandra respons och kunna bearbeta sina texter redan i årskurs tre. Det finns inga elever jag har träffat som gillar det. Jag vet inte vad jag skulle ha tyckt om jag hade gått i trean nu. Det måste finnas andra sätt.

Det finns väl ingen fotbollstränare som analyserar nioåringens dribblande eller låter kompisarna analysera. Bra försök! Prova en gång till! är nog mer troligt att tränaren säger och sen visar han en gång till hur man gör. Varför gör vi inte så i skolan?

Nu ska jag lägga upp en träningsplan för julhelgen. Först ska jag gå Versmåttsskolan och sen ska jag träna på dramaturgi. Och så ska jag ju skriva på mitt manus förstås.

6 reaktioner till “Att träna skrivande

  1. Ja, vilket viktigt och tänkvärt inlägg! Jag har inte läst Fredriks inlägg, men ska definitivt göra det. Visst är det konstigt, det där att man inte på riktigt får öva sig att bli bättre på skrivande? Jag har funderat väldigt mycket på det och tror att det är en väldigt stor del av grunden till problemet som folk ofta har med att få respons på sina texter. Att som barn är man ofta “den som är bra på att skriva”, och det är helt enkelt en identitet. Istället för att se det som en förmåga man kan öva upp ännu mer, ser man det som ett sätt att få enkel bekräftelse utan så mycket ansträngning. Så var det i alla fall ganska mycket för mig. Jättedumt. NU försöker jag verkligen lära mig så mycket jag kan om skrivandet. Jag kanske inte kan säga att jag “övar” rent handbegripligen mer än att jag jobbar hårt med mitt manus. Men jag tycker nog att det räcker ganska långt 🙂

    1. Du jobbar ju verkligen på ditt skrivande. Jag har till exempel inte missat Skrivandets ABC.
      Så det vi missade i skolan får vi ta igen i vuxen ålder. Du övar handgripligt. Jag övar mest på mitt manus.
      Jag minns min bildlärare på lärarhögskolan. Han var bekymrad över att skolan inte lär eleverna att måla och teckna. Vi släpper dem bara att skapa på fri hand, utan att ge dem några verktyg. Inte konstigt att de slutar att måla.
      Jag tror att skolan gör likadant med skrivande. Vi lär eleverna att stava och att använda adjektiv för beskrivningar och att ha en röd tråd. Men sen då? Varför lär vi dem inte att skapa djupa karaktärer? Eller att gestalta istället för att beskriva?
      Det kanske är så att läraren i skrivande ska vara författare, i alla fall på gymnasiet. Vad säger du om det?

      1. Jag tror att det skulle vara suveränt om det gick att han en “skrivlärare” i grundskolan, som tillägg till svenskaläraren. Men kanske lite svårt rent resursmässigt. Däremot borde det ju gå att kreativt skrivande som tillval, det hade väl Liv på sitt gymnasium vad jag förstår. På min skola fanns det inte, tyvärr.

        1. Ja, det låter ju som en bra idé med en skrivlärare. Hur nu det skulle fixas rent resursmässigt. Jag skulle gärna haft en sådan på högstadiet eller ännu tidigare. Sen läste jag samhällsprogrammet på gymnasiet så där hade de väl inga tankar på att satsa på skrivande som tillägg.
          Men om jag fick starta en egen skola så skulle barnen få välja skrivande redan i fyran eller femman. Det är ju då bokslukaråldern börjar. Tänk att analysera bra böcker redan som barn.

  2. Åh, jag läste också det där inlägget och fick liknande aha-upplevelser. Jag har fått en hel massa tankar av det där, och om jag inte haft fullt upp med Jonathan och julkalendern 🙂 skulle det nog ha blivit ett blogginlägg på min blogg också. Jag skriver nog ett sådant sedan. Helt kort så tänker jag att bloggen faktiskt är ett sätt för mig att öva. Dels som mängdträning, eftersom jag oftast skriver så långsamt annars och ett blogginlägg faktiskt är en text som måste ha något slags flyt och dramaturgi, och dels för att jag i och med bloggen formulerar tankar kring skrivandet som bara skulle ha blivit halvtänkta annars. Däremot övar jag inte särskilt medvetet, vilket leder till att jag inte alltid övar på rätt saker. Framför allt så övar jag inte alls på sådant jag är riktigt dålig på. Men det måste jag nog ändra på om jag ska bli en bra all-round-författare, vilket jag vill.

    Vi får försöka bättra oss och heja på varandra! 🙂

    1. Ja, att heja på varandra är bra. Våra skrivträffar har nog varit ett sätt att heja på varandra och även att jobba med skrivandet. Genom att visa upp mina texter och mangla dem under era luppar har åtminstone jag utvecklats och lärt mig massor. Det är ett sätt att öva.
      Piratförlaget sa åt mig att lära mig mer om dramaturgi och det rådet är jag tacksam över. Det är ett handgripligt råd så nu försöker jag läsa om det och även analysera böcker, noveller och filmer. Det är ett sätt att öva.
      Ibland vet man ju vad man behöver träna mer på och då är det ju bra. Jag vet inte om Piratförlaget har rätt men jag vet samtidigt att det är bra att kunna bygga upp en intrig. Och det tränar jag gärna på.
      Men som du skriver så är nog även bloggandet ett sätt att öva. Jag övar för fullt på det 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *