Skrivkramp

strandenHär har jag haft förmånen att få vandra en vecka. Stranden är så lång så jag anar bara slutet långt därborta. Och trängseln är inte stor alls så här års, det är näst intill folktomt.

Jag åkte hit med en bokidé. Idén fanns i mig. Det var något jag ville skriva om, något som ligger nära mig. Jag hade även en början, karaktärerna var färdiga och jag hade en tanke på vad som skulle hända och hur det skulle gå. Men. Något hände.

Jag började tvivla. Skulle idén vara tillräckligt intressant? Vilken läsare skulle vilja läsa det här? Jag läste i Lennart Guldbrandssons bok Skriv som ett proffs om hur jag skulle hitta den oväntade handlingen, de spännande ingredienserna. Och plötsligt var jag förlamad av skrivkramp.

Nu har jag vandrat utefter stranden, badat i vågorna och suttit på ett favoritfik och samlat tankarna i min anteckningsbok.Och för varje dag har vilsenheten blivit större och jag blivit allt mer förvirrad. Jag har hoppat från den ena grästuvan till den andra. Med tvivlet kom naturligtvis rädslan att idéerna var slut, att författandet var till enda.

Men så backade jag bakåt tills jag kände väggen bakom mig. Hur brukar jag göra när jag skriver? Hur gjorde jag när jag skrev Så nära barfota? Hur kom det sig att jag helt plötsligt hade glömt det? Jag brukar ju inte vara så låst vid ett synopsis. Jag brukar ha en idé vart jag ska och så brukar jag börja skriva. Sen leder texten mig vidare.

Sen, när det är dags för redigering, då handlar det om att ta bort, lägga till, vässa, ändra platser o.s.v. Alla har nog sin egen skrivstil. Men det är nog viktigt att hitta sin egen och att hålla fast vid den. Så nu börjar krampen släppa. Veckan är visserligen slut men skrivlusten och glädjen är tillbaka.

Lennart Guldbrandssons bok är jättebra. Och jag kommer att använda mig av hans klokskap. Men just nu ska jag bara skriva.

4 reaktioner till “Skrivkramp

  1. Yes! Bra! Visst är det så himla konstigt att man kan glömma bort hur det är man brukar göra när man skriver, och vad som funkar för en? Jag upphör aldrig att förvånad över det. Det händer mig hela tiden. Det är därför ( i alla fall delvis därför) som jag så maniskt börjat skriva ner allting som funkar för mig och lägga upp det på min blogg. För att det är galet många gånger som jag uppfinner hjulet på nytt helt i onödan. Håller tummarna för att det ska flyta på med skrivandet och att du hittar fram till historien.
    Kram!

    1. Det låter så organisatoriskt och bra att lägga upp alla klokheter på sin blogg. Jag som trodde att jag var en ganska strukturerad person undrar om jag skulle klara av att katalogisera allt. Det handlar ju om att hitta tillbaka. För mig handlar det mycket om det senaste inlägget i lugndetordnarsig.se, om varför jag skriver. Att släppa alla krav på framgång och bara vara i njutningen och glädjen i skrivandet. Jag får väl se hur jag klarar det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.