Dagen efter skrivretreat i Spanien

Nu sitter jag här i ett tomt hus i Torrox och undrar vart alla tog vägen. Och så undrar jag hur det går för alla karaktärer jag har fått lära känna. Jag har ett eget manus i datorn som väntar på mitt engagemang men just nu är jag kvar i de andras karaktärer.

Min första skrivretreat höll jag hösten 2021 i byn Torrox i Spanien. Min kollega, Inger Swing, uppmuntrade mig och tack vare henne tog jag mod till mig och bokade två olika veckors skrivretreat. Sedan dess har jag haft ytterligare fem veckor av skrivretreat. Tre av deltagarna har återvänt för en ny vecka och igår åkte de sista deltagarna hem till sig. Nu blir det några månaders paus innan nästa skrivretreat.

Vad är en skrivretreat?

För mig är det en chans att fullt ut få ägna sig åt sitt skrivande. Vi består av en liten grupp skrivande personer som varvar lektioner, textsamtal och umgänge med eget skrivande. Några passar på att doppa sig i Medelhavet, andra sitter på kaféer och ytterligare andra vandrar i bergen. Och under tiden, tar manuset form, i huvudet, i en skrivbok eller i datorn. Vi har många timmar på egen hand för att ägna oss åt själva skrivandet.

Att skriva med mig ska vara exklusivt. Det ska inte vara en skrivkurs utan en skrivvecka i en liten grupp. Det är helt otroligt vad nära varandra vi kommer under sex dagars arbete sida vid sida. Alla skriver på sitt eget och när vi bygger karaktärer utgår alla från sitt eget manus. Det är häftigt att få ta del av andras skrivande.

Att kombinera sina yrkesroller

Jag har varit lärare i tjugofem år och författare i sju (om man räknar tiden från debuten). Nu har jag även en massa poäng i Kreativt skrivande så jag anser nog att jag även kan kalla mig skrivpedagog. Egentligen kanske det är dags att börja trappa ner. Men inte riktigt än. Jag måste först föra vidare allt det jag har lärt mig. Och med den gruppstorleken som jag har kommer det att ta lång tid.

Att leva sin dröm

Vad är att leva sin dröm? Jag har förmånen att befinna mig i solljuset under vinterhalvåret. Jag har förmånen att kunna ägna mig åt mitt stora intresse, skrivandet. Jag har förmånen att andra vill läsa det jag skriver. Och jag har möjligheten att träffa en massa trevliga, varma människor som delar med sig av sig själva. Vi både skrattar och gråter tillsammans och om inte det är en dröm så vet jag inte vad drömmar är för något.

Jag har insett en sak. Att leva sin dröm är inte frånvaro av problem. Det är att stanna upp.