Inspiration


Liv och död
Min dag har varit fylld av liv, ett nytt barn har döpts. Samtidigt finns döden närvarande, den våldsamma döden. Det är hemskt det som händer i Paris just nu. Och att skriva om inspiration och skrivande i en sån stund känns konstigt, fel på något vis.

Men skrivande handlar väl mycket om att gestalta verkligheten. Hur många böcker har inte skrivits om ond, bråd död, terror och krig? Jag tillhör inte de som skriver om mord. Nu inser jag varför. Jag har svårt att förstå varför det över huvud taget existerar. Jag kan faktiskt inte förstå varför folk dödar oskyldiga människor. Det finns andra som skriver om det.

Skriver om mina drömmar och rädslor
Inspiration att skriva kommer nog ofta ur ett behov av att säga något. Genom att använda skönlitteratur som kanal kan man nå fram med sitt budskap genom känslor. Om man lyckas beröra har man nått fram.

Jag skriver om livet, det där vanliga livet, det där som kallas vardag. Jag får mina idéer från livet, från möten med människor, från mina egna relationer och från mina egna drömmar och rädslor. När jag skrev Så nära barfota ville jag skriva om det där med att ta hand om sig själv och sina egna behov. Det är alldeles för lätt att tappa bort sig själv.

Jag hörde en gång en författare säga att han inte skrev så mycket för han mådde för bra. Och det kan nog ligga något i det. Om allt är skimrande i livet finns det ju inte så mycket mer att tillägga.

Naturen som inspiration
Jag får inspiration från naturen. När jag kör fast promenerar jag. Och om du möter någon som går och mumlar för sig själv så kan det vara jag. Jag resonerar högt med mig själv, vänder och vrider på saker och går sen hem och skriver ner mina tankar. För några veckor sedan skulle jag haft en skrivarvecka. Istället för att sitta böjd över datorn promenerade jag runt med min lilla ryggsäck på ryggen. Sen satte jag mig på ett kafé och skrev ner tankar och slutsatser i min anteckningsbok. Jag älskar den delen i författandet. Men jag vet att det inte blir några böcker skrivna enbart genom promenader. Inspiration i all ära men jobbet måste ju göras också.

Ett skrivande sammanhang
Det är inspirerande att befinna sig i ett skrivande sammanhang, att umgås med skrivande och läsande människor, att prata böcker, att gå på bokmässa och tjuvlyssna  på bibliotek och i bokhandeln.

Jag har insett att jag verkligen behöver mina skrivarvänner. Vår skrivargrupp har gått in i en ny fas, där vi inte träffas lika regelbundet och vi inte läser varandras texter på samma sätt. Jag saknar det verkligen. I höst har jag inte alls skrivit lika regelbundet som tidigare. Jag har varit ensam i mitt skrivande på ett sätt som jag inte varit förut. Jag frågar mig om det har samband med att vi inte har de där skrivträffarna längre. Svaret är ja.

Åka bort för att skriva
Några gånger har jag åkt bort för att skriva med skrivarvänner. Den första gången var alldeles i början av mitt arbete med Så nära barfota. Då skrev vi hela dagarna med avbrott för måltider. Det var verkligen helt underbart att få vistas inuti sin berättelse i flera dagar. Det som är det svåra med att skriva är just när man hela tiden ramlar ur, när vardagen tar så mycket plats att berättelsen glider längre och längre bort. Efter ett tag är det nästan som att börja om när man sätter sig.

Nästa fredag och lördag
kommer jag att skriva om processen från idé till bok.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *