Tag Archives: Lektör

Semester från författarlivet

Min skrivplats de senaste veckorna

Jag har lämnat ifrån mig mitt manus

Igår kväll hade jag deadline på första redigeringen. Jag har läst och skrivit och ändrat och fyllt på och tagit bort. Igår kväll var jag lite osäker på om jag hade förbättrar manuset eller om jag istället hade förstört det. Jag hoppas förstås på det första men jag är inte helt säker.

Vid det här bordet har jag suttit och redigerat i drygt en vecka. Jag har varit isolerad och nästan inte träffat någon. Men jag har haft nära ut och kunnat öppna dörren emellanåt. Och som tur var så lockade inte vädret ut mig alltför mycket.

Semester – vila – skrivförbud

När jag skickade iväg manuset till min lektör halv tolv igår kväll var jag helt utmattad. Det var som om jag hade sprungit ett maratonlopp. Då tänkte jag att jag inte skulle skriva ett enda ord mer på en hel vecka. Jag skulle ha semester. Ändå sitter jag här och skriver. Men att blogga räknas väl ändå inte riktigt. Det är ju bara lite avkoppling.

På min författarsemester ska jag jobba på mitt vanliga jobb. Jag ska vakna till väckarklockan och umgås med elever hela dagarna. Jag kommer att vara trött på kvällarna nu också. Men på ett annat sätt än när jag skriver. Jag märker att jag måste vidareutveckla den frågan men det får bli en annan gång. Nu är hjärnan för trött för det.

Deadlines

Jag tillhör de som jobbar bäst mot deadlines. Då finns det ett datum att förhålla sig till och det är den dagen som gäller. Idag i skolan blev det så tydligt att deadlines även är bra där. Eleven som störde sina kamrater och som hade svårt att koncentrera sig på sitt arbete fick en deadline av mig. Vips slutade eleven att störa och började istället att jobba. Det här är ingen ny upptäckt men det är så himla lätt att glömma bort det när man fastnar i tjat. Jag hade tjatat många gånger innan jag kom ihåg det där med deadlines.

Det här kanske är något att ta med sig ut i vanliga livet. Jag kanske ska sätta en deadline för städning varje fredag klockan 18. Jag undrar när jag skulle börja städa då? Jag tillhör nämligen inte de som brukar vara flitig med städningen.

Av någon konstig anledning blir det alltid bråttom på slutet. Jag hinner inte riktigt allt jag har tänkt mig. Det är likadant när jag ska ha fest. Mina gäster får oftast börja i köket. Och maten är oftast bara halvfärdig när de kommer.

Manuset bara halvfärdigt

Med det vill jag ha sagt att manuset bara är halvfärdigt nu. Det är många redigeringsvändor kvar innan boken går i tryck. Men jag har ändå gjort det svåraste; att få ihop berättelsen. Nu är det bara gestaltningen, fördjupningen av karaktärerna och problemen, de små detaljerna och språket kvar att jobba med. Och antagligen en del annat som lektören hittar. Jag har även vänner som ställer upp som testläsare så det ska bli spännande att se om de säger samma sak som lektören.

Men nu är det semester från skrivandet som gäller och då ska jag läsa några bra böcker. Jag har en hel hög som väntar på att bli lästa.

Kill your darlings

Dit vägen bär, sid 309 i manus

Min nästa bok ska snart skickas in för sättning. Därför håller jag på med ännu en redigering. Ibland får jag solklara förslag på ändringar från min redaktör men i några fall är det svårare.

Redaktören föreslår att jag ska ta bort en stor scen som jag gillar, en s.k. darling. Hans motivering är att den inte behövs. Jag vill gestalta hur en relation fördjupas men det har jag redan gjort tycker redaktören. Gissa om det här ger mig ågest. Å ena sidan förstår jag vad han menar men å andra sidan tycker jag så mycket om scenen. Innan kvällen är slut ska jag ha bestämt mig men jag har några timmar på mig.

Att skriva en bok är att skapa något. Jag tror att alla författare har rådgivare runt sig som levererar olika klokskaper. Det kan handla om allt från karaktärerna och miljöerna till språket och jag kan verkligen se att många av redaktörens förslag gör texten bättre och vassare.

Men hur gör konstnären? Har konstnären också sina lektörer och redaktörer runt sig? Eller är det så att när konstnären känner sig färdig med tavlan så är den just det?

På det viset blir ju en bok inte bara författarens verk.

I min nästa bok är många inblandade. Först skrev jag mitt råmanus och innan det ens var färdigt skickade jag det till Lennart Guldbrandsson för lektörsutlåtande. Jag tog till mig hans utlåtande och följde flera av hans råd i min redigering och därefter skickade jag det till Lena Sanfridsson, lektören som läst mitt förra manus och följt mig på vägen. Därefter blev det ny redigering och sedan lämnade jag det till ännu en lektör; Linda Hedlund och även några vänner som fick testläsa.

Så när förlaget fick manuset i sin hand hade det genomgått många redigeringsfaser och ändå är det inte slut på redigeringen. Nu är det min redaktör Tomas Lindelöw som är med och skapar. Ikväll kommer han att få min textfil. Jag undrar om jag kommer att stryka min darling.

Måste man ha så många läsare? Nej, kanske inte. Men i början av sin karriär kanske man behöver mer stöd och jag är så tacksam över allt stödet jag har haft utefter vägen. Utan er hade det inte blivit någon bok.

Dit vägen bär heter min nästa bok. Den kommer ut i augusti.

Envishet, tålamod och skrivande

skrivstund Lådna

Detta publicerades på http://www.annahellqvist.com i två delar helgen. Här kan ni läsa den i sin helhet.

Eftersom jag är envis fortsätter jag att skriva.

Jag tror att det är en grundförutsättning för att bli författare. Sen vet jag ju att det finns de som blir ”upptäckta” redan på första försöket men de tillhör nog ovanligheterna. Jag är ingen tävlingsmänniska, så det är inte där envisheten ligger. Det är bara det att jag har en dröm.

Mina tre första böcker ligger tillfälligt i byrålådan. Jag har levt med dem i så många år så de är en del av mig. Därför vägrar jag att bara se dem som en del i min skrivprocess.

När jag tog upp en av dem och läste igenom den för inte så länge sedan upptäckte jag bristerna. Jag måste faktiskt erkänna att jag är glad att den blev refuserad, även om jag inte kunde förstå det då. Idag hade jag inte varit stolt över den. Men det betyder inte att själva storyn är dålig. Det betyder bara att jag trodde att den var färdig långt innan den var det.

Så därför ligger den där i lådan i avvaktan på att jag ska sätta tänderna i den igen. Och faktiskt så längtar jag efter den dagen. För ni, mina kära karaktärer, har visst ett existensberättigande. Ha bara lite tålamod så ska jag visa världen att ni finns.

Var god vänta

Dessa hemska ord. Tålamod är ytterligare en egenskap som en författare måste ha.

När jag var trettio sa min chef att jag behövde träna upp mitt tålamod. Han sa att jag hade jättebra idéer men att omgivningen behövde mer tid för att ställa om sig. Fem år senare sa nästa chef samma sak. Men hon uttryckte det på ett lite annorlunda sätt. ”Du går fram som en ångvält och det klarar jag inte av”, sa hon.

När jag nu ser tillbaka på mina år som aspirerande författare ser jag att det är tålamodet jag har haft svårast med. Jag gillar egentligen att redigera, att se texten förfinas, men jag vill att den ska bli klar nu, helst idag. Och jag vill skicka in till förlag imorgon, senast om en månad.

Om jag vetat att det skulle ta sex år för min första bok att bli färdig vet jag inte om jag hade börjat. Nu är jag så glad att jag inte visste det.

När är manuset färdigt då?

Mina skrivande kompisar har skrattat åt mig. Ta det lugnt, har de sagt men jag har haft bråttom med att bli författare. Paradoxalt nog är det antagligen just det dåliga tålamodet som har försinkat min författarkarriär. Jag har skickat in mina tidigare manus till förlag alldeles för tidigt.

När man redan är utgiven, kanske man har råd att skicka in sitt manus till förlag för tidigt, i alla fall om man skickat det till sitt gamla förlag. Redaktören känner dig ju redan. Det är annorlunda med debuten. Då får ditt manus bara en chans och tyvärr handlar det bara om några minuter innan manuset har genomgått den där första utrensningen.

Jag tror på lektörer.

En lektör kan se på din text med en utifrånblick. Lektören har förhoppningsvis den där fingertoppskänslan, den där blicken för vad som är bra och vad som behöver jobbas vidare med. Mina tre första böcker har inte tagit vägen förbi en lektör. Jag vet inte om en lektör hade kunnat hjälpa mig att vässa dem tillräckligt. Men det jag vet är att jag har använt två lektörer till min debutbok och nu är den snart på väg till tryck.

När jag hade skrivit klart mitt råmanus tog jag kontakt med Ann Ljungberg.

Hon läste manuset och gav mig förslag på saker som jag borde jobba vidare med. Jag redigerade, och gjorde en del research, bland annat en resa till Ghana, och så fortsatte jag att redigera. När jag började anse manuset som färdigt tog jag kontakt med en annan lektör, Lena Sanfridsson, som gav mig ytterligare förslag på delar som jag borde jobba vidare med. Hon tyckte bland annat att jag borde utöka slutet för att få en bättre balans. Om jag hade varit utrustad med ännu mer tålamod hade det kanske varit en idé att anlita ytterligare en lektör, men där sa jag stopp.

Nu ville jag prova mina vingar.

Nu har jag skrivit ännu ett manus och naturligtvis har jag skickat även det till lektör. Jag kommer inte att hoppa över lektörssteget någon mer gång.

Nästa fredag

Kommer jag att skriva mer om hur jag arbetar och hur jag hittar inspiration.