Utvärderingstider

amaryllis litenJag är bara människa
Kan jag skylla på det? Jag tror det. För vem är det egentligen jag ska stå till svars för?

Men jag tror att det alltid är bra att fundera på varför det inte blev som jag hade planerat. Varför har jag inte stigit upp klockan fem en enda morgon sedan den 1 december, som jag bestämde? Min plan var ju briljant. Och varför har jag inte skrivit en enda rad på mitt manus sedan den 1 december? Jag har gjort en hel massa andra saker förstås. Även skrivit. Men inte på mitt manus. Och några nätter hade jag så många tankar i huvudet att jag inte fick ihop mina sömntimmar. Men ändå. Jag ville verkligen få ihop de där raderna per dag, eller i alla fall den där timmen.

Jag är inte orolig, inte egentligen. För jag vet att jag kan skriva koncentrerat när jag har tiden. Men jag skulle vilja ändra mitt sätt att skriva. Jag skulle vilja öka på takten liksom. Producera mer. Inne i huvudet trängs bokidéerna men det tar sån tid att få in dem i datorn.

Planer är bra.
Jag tror att vi alla mår bra av planer. Men jag tror att utvärderingarna är viktigare. Det är ju där vi tvingas fundera på det där jobbiga ordet varför. Vad var bristerna i planen? För några brister måste det ju vara eftersom jag inte har skrivit. Eller är det brister hos mig som person? Och kan jag göra något åt det i så fall? Eller är det helt kört?

När man har svaren på några varför-frågor kan man göra några justeringar och sen ge sig på´et igen.

Mina svar på varför-frågorna har lett mig till nya insikter. Jag var inte i en skrivfas utan i en bearbetningsfas. Min vecka har varit bra för mitt manus på andra sätt. Jag har bedrivit en hel del tankearbete och nu har jag beslutat mig för att skriva om hela manuset. De femtio sidorna jag redan skrivit är inget onödigt arbete. De behövs – men på ett annat sätt. Så nu är det bara att backa tillbaka till sidan ett och börja om från början.

Men jag är glad. Faktiskt. För jag vill ju att det ska bli en bra bok. Och nu har jag en ny plan och en justerad synopsis. Och kanske, kanske att jag ska våga mig på den där ursprungliga planen att skriva en timme varje morgon. För efter utvärdering är det dags för nya friska planer.

Knoppar slår ut
I ett tidigare inlägg beskrev jag bokidén som en knopp. Först händer ingenting och sen ingenting och sen … Plötsligt finns den bara där. Där kanske svaret på en av mina varför-frågor finns. Något om den där osynliga processen som inte handlar om antal ord. Jag kanske inte är en sån som kan skriva om inte planen är klar. Då sker annat arbete, arbete i det fördolda, som inte ens jag är medveten om.

4 reaktioner till “Utvärderingstider

  1. Jag tror du har så rätt i det där med att ställa varför-frågor, och gå vidare efter att svaren utkristalliserats. Ditt inlägg får mig att tänka på hur viktigt det är att hela tiden vara medveten om sin process och var man är i den, just för att inte få dåligt samvete över att man inte alltid skriver. Ibland är det rätt att bara tänka. Och ibland är det rätt att ställa klockan på fem och gå upp tidigt för att hinna skriva 😉

    1. Ja. Ibland är tiden för att så och ibland för att skörda finns det väl någon klok som har sagt. Det gäller bara att veta vilken tid som är nu.
      Och jag kan fråga mig hur jag kunde tro att december var den rätta månaden att sätta klockan en timme tidigare.
      Men nu vet jag.
      Och jag har använt tiden till att komma närmare mitt manus så jag är nöjd och glad. Det är nog bra att inte vara för hård mot sig själv.

  2. Just december kanske inte är den månad då det är lättast att gå upp en timme tidigare … 🙂 I somras hade jag en period då jag vaknade vud 4-tiden (utan väckarklocka) och då fick jag förstås mycket gjort, men i det här mörkret behöver vi kranbil för att komma upp om morgnarna.

    Visst är det bra att skriva varje dag men berättelsen måste hinna mogna också. Din bröddeg måste få jäsa mellan varven! Om du bara knådar hela tiden blir det inga lyckade bröd. 🙂

    1. Det har du så rätt i. Det känns verkligen som att just den här degen behöver jäsa ovanligt länge. Men nu börjar den bli färdig att ta itu med. Och jag kanske ska strunta i väckarklockan nu och satsa på min julledighet istället. Jag ska skippa julfirande i år. Och ägna mig åt att skriva hela dagarna. Det kanske är bättre än att pressa mig.
      I morse stängde jag nämligen av klockan – igen 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.