Från dröm till idé till bok


liten amaryllisOm vi börjar från början…

Först fanns det bara en längtan
En längtan efter att skriva något mer än dagböcker och brev och uppsatser i skolan. Mina lärare gav mig bekräftelse och när jag skrev ner mina berättelser njöt jag. Men att bli författare var en så ouppnåelig dröm att den inte ens existerade i mitt huvud.

De enda som fick läsa vad jag skrivit var mina lärare. Jag visste att det jag skrev var bra men ändå fick ingen läsa dem. Det var nog för privat, för utlämnande. Att skriva handlar ju mycket om att blotta känslor. Och det är farligt när man är liten och rädd.

Sen var jag osäker på om det var tillräckligt bra. Det är en fråga som jag har brottats med i många år. För hur vet man egentligen om det är tillräckligt bra? Jag hade någon slags illusion om att texten skulle vara färdig på en gång.

Att utmana rädslor
Så min författardröm var bara en dröm i många år, ända tills jag började en skrivkurs. Den viktigaste lärdomen på skrivkursen var nog att våga låta någon annan läsa min text och även att det inte var så farligt att ta emot respons av denne kamrat. Helt plötsligt skulle jag utmana mina rädslor. Helt plötsligt skulle jag stå för det jag hade skapat.

En bokidé föds
Under en övning på skrivkursen föddes min huvudperson. Vi skulle hitta en inte helt positiv egenskap hos oss själva och så skulle vi förstärka den. Jag blev förtjust i min karaktär och sen hade jag bokidén klar. Nyfikenheten på min karaktär lockade mig att skriva hennes historia. Vad var det som hade gjort henne så sur och elak? Och hur skulle det gå för henne? När jag började skriva visste jag inte hur det skulle gå. Genom livet har jag mött många människor som har hamnat i samma situation som min huvudperson.

Mina andra bokidéer har fötts på liknande sätt. De har fötts ur en karaktär.

Skriva, skriva, skriva och bearbeta
Sen är det ju bara att skriva. Efter tre år trodde jag att jag var färdig. Mina skrivarkompisar försökte få mig att inse att mitt manus behövde bearbetas mer, men jag var ivrig. Jag hade ju ett manus. Nu ville jag också ha en bok.

Refuserad
Jag blev refuserad. Några brev var ganska positiva men det var ändå ett nej. Jag blev besviken. Men jag blev inte knäckt. Istället la jag mitt manus långt ner i byrålådan och så började jag med en annan bok.

Det var nog ett bra år för mitt manus. Jag fick distans samtidigt som jag skrev något annat. Och en dag tog jag upp manuset och läste igenom det. Jag ville ta reda på om det fanns något att rädda. Det fanns det och nu följde ett års intensivt skrivande.

Nu har det gått åtta månader sedan jag fick mitt förlagskontrakt. Under den här tiden har jag fortsatt att bearbeta texten i samarbete med förläggaren. Det handlar om att stryka i texten, att skala av. Och så handlar det om små språkliga ändringar. Det är inte stora ändringar, men det gör underverk med texten. Den blir riktigt bra.

Som en knopp
Jag tänker mig bokidén som en amaryllislök. Från början finns det inga likheter alls med den blommande blomman. Inte ens när knoppen börjar växa kan man ana skönheten i blomman. Det tar lång tid. Ska den aldrig slå ut?

 


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *