Klappa i händerna – gemenskap och tacksamhet
Jag kom just in från terrassen där vi alla stod och klappade händerna. Vi gör det för att hedra alla som jobbar med att bekämpa vår fiende, covid 19. Men jag tror att vi också gör det för att känna gemenskap. Vi är inte ensamma, även om vi sitter ensamma i våra hus hela dagarna.
Mitt i katastrofen sitter jag och skriver
Jag har turen att befinna mig i min egen miljö, även om jag är långt hemifrån. Jag känner mig trygg, har vänner runt mig och en terrass där jag kan vara ute i solen. Jag har dessutom en liten oas till trädgård där jag kan tanka energi. Om du någon gång ska hamna i karantän så rekommenderar jag dig att inte vara ensam, att ha mat hemma och helst ha en bra plats att vara på. Några har suttit instängda på hotellrum den här veckan. Andra har varit på en osäker resa för att ta sig hem. Jag har ägnat tiden åt att skriva på min nästa roman.
Så mitt i en i övrigt kaotisk värld ägnar jag mig åt mitt manus. Det har varit en produktiv dag idag och jag är nöjd med berättelsen som sipprar fram under mina tangenter.
När ska kurvan plana ut?
Det är dag fem på en hård karantänperiod. Varje dag följer jag spänt siffrorna som delges oss på nätet. Och varje dag väntar jag på att antal nya fall ska minska. Igår var det 2 626 nya fall i Spanien och idag är det cirka tretuden. Jag undrar hur det kan vara så när vi sitter instängda i våra hus? Men jag befinner mig i ett nätverk där vår lokala sambandscentral ger oss färska rapporter varje dag. Han pratar om en exponentiell kurva. Det kommer att dröja några dagar till innan kurvan börjar plana ut. Jag förstår inte riktigt men ändå förstår jag att det måste finnas en fördröjning. Sedan kan kurvan plana ut. Sedan vänder det.
Tack alla hjältar bland oss
Nu är det snart vårdagsjämningen. Det är då det vänder. Jag hoppas verkligen att det är då Spaniens kurva planar ut. Många länder i världen som kämpar mot vår osynlige fiende. Många människor i världen kommer att dö. Jag hörde idag om en sjuksköterska i Madrid som fick sätta livet till. I alla krig finns hjältar och i detta krig finns hjältarna runt ibland oss. Jag är så tacksam att det finns människor som är beredda att offra sina liv för att rädda oss andra.
Stanna hemma, säger sjukvårdspersonalen. Jag stannar hemma. Men på tisdag ska jag åka taxi till flygplatsen och sätta mig på flyget hem. I kristider tror jag att vi vill befinna oss där vi hör hemma. Några av oss svenskar i Spanien bor här på riktigt. Det gör inte jag så jag vill hem till mitt.
När konsumtionsbubblan spricker
Vi har levt i en konsumtionsbubbla där klimathotet har varit långt borta. Men på bara några veckor har vi drabbats av ett hot som inte alls är lika farligt men som är mer konkret. Ett litet osynligt virus kan slå till var som helst. Och folk dör i tusental. Det är så konkret så vi stannar snällt hemma.
Efteråt
Vi kan fråga oss hur världen kommer att se ut efteråt. Det finns alltid ett efteråt. Många länder kommer att hamna i ekonomisk kris. Kommer vi att kunna hjälpa varandra eller kommer klyftorna bara att bli ännu större? I kristider är det lätt att bara tänka på sitt eget, sin egen familj, sitt eget land. Det viktigaste verkar vara att skaffa toalettpapper till sig själv. Det skrämmer mig.
Men som jag skrev tidigare så finns det hjältar bland oss; hjältar som handlar åt grannen och ger bort sina toalettpappersrullar.
Välkommen hem Marie!
Ser fram emot att få läsa din nya roman så småningom.
Kram Inger
Tack Inger. Du får ha lite tålamod för tillverkningsprocessen är lång. Ett ord i taget du vet. Kram
Här hemma värmer det att se företag ställa om till nu i krisen extra samhällsnyttig produktion, erbjuda lån av andra, mindre lyckligt lottade företags anställda (Apotea på nätet – tredubblas försäljning) för att dessa ska slippa varsel, butiker som håller tidigt morgonmötet för krisgrupper etc. Småföretagare med restauranger och caféer ställer om erbjudanden till kunder för att möta krisen – förhoppningsvis ställer vi då upp och fortsätter handla på nytt sätt för att stötta dem, så vi får ha dem kvar framöver….
Det låter som riktigt bra nyheter mitt i krisen. Jag tror, så här på avstånd, att Sverige har tagit bra beslut och agerat tidigt. Spanien och Italien verkar ha blivit tagna på sängen.
Den 6 mars hade Spanien 400 fall. En vecka senare hade de 5300. Och nu ytterligare en vecka senare har de 21500 fall. Snacka om brant kurva.
Jag tror och hoppas att vi har lärt oss något av allt detta och att vi stöttar varandra efteråt. För många blir hårt drabbade ekonomiskt. Det ser jag speciellt här i Spanien. Jag undrar oroligt hur restaurangerna i byn ska klara det här, när vi nordbor flyr. Här finns inte alls samma skyddsnät som i Sverige.