Marie Hedegård – författare

Att våga skratta och gråta

  • I pressen
  • Mina böcker
    • Dit vägen bär
    • Så nära barfota
  • Nyhetsbrev
  • Hem
  • Om mig
  • Kontakt

När barnen flyttar hemifrån

  • Livet

FullSizeRender (8)Idag pratade jag med en ung kvinna med tre barn, varav den äldste var tio år.

Hur ser mitt liv ut om tio år? frågade hon sig. ”Var bor du då?, frågade hon sin äldste son.
Småbarnsåren är så intensiva. Hela livet kretsar runt barnen.

Spädbarnstiden är helt underbar. Du kommer hem med din lilla guldklimp och de enda molnen på himlen handlar om när bebisen ska äta eller sova. Den tiden går ganska fort förbi men nästa period är längre. Våra barn är barn väldigt länge. Man ska lämna och hämta på dagis och sen på fritids. Man ska handla mat, laga mat, tvätta, städa, förhöra läxor, skjutsa på aktiviteter, hålla kalas, åka på barnanpassade semesterresor, stå och vänta vid lekparker, äta på Mac Donalds osv.

Sen kommer tonårstiden, som ibland blir ännu mer intensiv, med fritidsgård i vardagsrummet och vakande nätter.

Men barnaåren har ett gemensamt: Det är liv i huset.

Sen kommer den stora tomheten.
Den dagen barnen flyttar hemifrån inträder en ny period i ditt liv. Det är då du ska göra allt det där som du har drömt om.

Det är klart att det är skönt. Det är helt fantastiskt skönt att slippa allt det där tjatet, all den där tvätten, all den där mjölken man skulle släpa hem.

Men… Det finns en sorg också. För det blir verkligen tomt där hemma.

Vem är han, mannen där mittemot vid matbordet. Känner jag honom? Vad har vi gemensamt egentligen?

Och barnen. Behöver de mig inte längre? Varför ringer de inte?

Hur förbereder du dig för den där stora tomheten?
Jag förberedde mig inte. Men den där kvinnan jag mötte idag hade redan börjat förbereda sig.

Vi har dem bara till låns, säger vi hurtigt.
Det sa jag också. Men det är en sak vad vi säger, en annan vad vi gör. Jag band mina barn till mig hårt. Och det är smärtsamt att lossa på banden. Nu förstår jag hur min mamma kände, och kanske fortfarande känner.

Det finns inga facit, inga handböcker. Men det finns livsvisdom. Jag ska ge mig ut på jakt efter visdom.

Dela gärna med dig? Vad har du för erfarenheter? Hur ska man klara av den där stora tomheten?

barnen flyttar tomhet
2016-05-18 Marie Hedegård

Post navigation

Tack för alla fina ord om min bok → ← Vilka underbara vänner jag har

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategori

  • Boktips
  • Dit vägen bär
  • Livet
  • Så nära barfota
  • Skrivande
  • Uncategorized

RSS Senaste inlägg

  • Semester från författarlivet
  • Mitt nya råmanus är färdigt
  • På väg hem från karantän
  • Efter fem dagars karantän
  • Jag är satt i karantän
  • Att släppa en roman fri

Senaste kommentarer

  • Marie Hedegård om Semester från författarlivet
  • Inger swing om Semester från författarlivet
  • Marie Hedegård om På väg hem från karantän
  • Marie Hedegård om På väg hem från karantän
  • lotta om På väg hem från karantän
Powered by WordPress | theme SG Double