Marie Hedegård – författare

Att våga skratta och gråta

  • I pressen
  • Mina böcker
    • Dit vägen bär
    • Så nära barfota
  • Nyhetsbrev
  • Hem
  • Om mig
  • Kontakt

Det är väl inte mitt fel

  • Boktips
  • Livet

sandberg-kristina-att-foda-ett-barnHar man inte rätt att tycka synd om sig själv va?
Jag växte upp på 60-och 70-talet. När jag var sexton sommarjobbade jag på långvården, på en avdelning med kvinnor och en med män. Många kvinnor var elaka. De var bittra på livet och tog ut sin bitterhet på det unga sjukvårdsbiträdet som försökte vara till lags.

Det är väl ändå inte mitt fel att det blev så här?
Efter somrarna på långvården har jag mött bitterheten i olika skepnader. Och jag har lovat mig själv att jag aldrig ska bli så. Men det är inte lätt. Ständigt lurar bitterheten bakom krönet.

Nu har jag läst #Kristina Sandbergs bok Att föda ett barn. Det är en skildring av de där kvinnorna jag mötte på långvården, fast när de var unga. Huvudpersonen, Maj, är tjugo år och vi får följa henne under ett år 1938 – 1939. Jag kan lätt se henne sitta och ropa irriterat på sjukvårdsbiträdet femtio år senare.

Maj blev med barn med fel man.
När jag läser Kristina Sandbergs bok blir jag så upprörd. Konstigt nog blir jag inte lika upprörd över Majs situation som hur hon agerar. Och jag märker att det är den där bitterheten som triggar igång mig. Maj gör sig till ett offer. Jag vet att det är en tidsskildring och att det var annorlunda på den tiden. Dessutom var hon ung. Men varför blev hon en sån bitterkäring? Jag kan inte låta bli att tycka att hon får skylla sig själv. Hon ägnade sitt liv till att projicera sin bitterhet på barnets far.

Kristina Sandberg har fått Augustpriset för uppföljaren så jag är nyfiken på den. Kommer Maj att förändras? Jag hoppas verkligen att hon någonstans kommer till ett slags uppvaknande. Bitterhet är klibbig och hindrar oss från att uppleva någon lycka. Jag unnar henne verkligen att få uppleva lyckan. Och jag skulle vilja sparka henne där bak.

Kristina Sandberg har verkligen lyckats som författare när läsaren blir så upprörd. Eller vad tycker du? Vill du älska huvudkaraktären? Jag vill verkligen ta del av alla fula tankar och förbjudna känslor. Men jag vill nog också se något slags uppvaknande, någon insikt. Men det kommer kanske. Det finns ju två till böcker om Maj.

2015-10-12 Marie Hedegård

Post navigation

Boksläpp → ← Våga drömma

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategori

  • Boktips
  • Dit vägen bär
  • Livet
  • Så nära barfota
  • Skrivande
  • Uncategorized

RSS Senaste inlägg

  • Semester från författarlivet
  • Mitt nya råmanus är färdigt
  • På väg hem från karantän
  • Efter fem dagars karantän
  • Jag är satt i karantän
  • Att släppa en roman fri

Senaste kommentarer

  • Marie Hedegård om Semester från författarlivet
  • Inger swing om Semester från författarlivet
  • Marie Hedegård om På väg hem från karantän
  • Marie Hedegård om På väg hem från karantän
  • lotta om På väg hem från karantän
Powered by WordPress | theme SG Double