Skrivtips del 2

Det enkla svaret är att jag gräver i mig själv. Alla mina karaktärer kommer från mig själv och jag kan känna igen mig i dem alla. Det här gäller både huvudkaraktären och antagonisten.

Både snäll och elak

Jag kan lätt komma i kontakt med min ilska och kan tänka många elaka tankar. Å andra sidan är jag en ganska snäll person. Jag är både och det är nog därför jag kan hitta de flesta karaktärer i mig själv.  Än så länge har jag inte skrivit om någon mördare men jag kan nog hitta även den i mig.

Jag älskar lugnet, att vara på landet och bara vara. Och på samma gång älskar jag att festa loss och dansa hela natten lång (eller kanske halva i alla fall). Vi bär nog alla runt på den här dubbelheten så det gäller bara att plocka fram den.

Lånar karaktärer runt omkring mig

Jag kan fascineras av människor jag möter. En kvinna har stått förebild för en karaktär i min andra bok, Dit vägen bär. När hon skulle fylla 70 år släppte hon sitt vanliga liv och köpte ett hus i en spansk bergsby. Hon lämnade sina vuxna barn och barnbarn i Sverige och flyttade ensam till sitt spanska hus. Till saken hör att hon startade en bar där.

I Dit vägen bär heter hon Ingrid och det var underbart att låta henne ta plats i min bok.

När jag skrev min första bok, Så nära barfota, hade jag hört talas om en kvinna som lämnat sina tonårsbarn och flyttat till en ny kärlek i Afrika. Jag hade gått länge och undrat hur det gick för henne och sen fanns hon bara där i min bok. Lana kallade jag henne och hon flyttade till Ghana.

Min tredje bok, En moders val, baserar sig också på en verklig person. Det var en person i min närhet som försvann och känslan av att inte veta vad som hade hänt bar jag länge runt på. Jag kan gå igång på saker som händer runt mig och där föds både idéer och karaktärer.

Skriver om en verklig person

I boken jag skriver nu utgår jag från min farmor. Det är första gången jag skriver om en verklig person och det är helt annorlunda. Det här är så mycket svårare för jag har en verklighet att förhålla mig till. Min karaktär är en ”riktig” människa och jag kan inte längre sväva ut som jag vill. Samtidigt är det spännande, för nu är det ”på riktigt”.

Jag har skrivit klart boken och nu är den en tredje vända hos förlag. Än har jag ingen titel eller utgivningsdatum men jag hoppas den kommer ut under hösten 2025.

Hur var det där skrivtipset då?

Oj, då. Jag höll på att glömma.

Det är det inre som är det viktiga och egentligen det enda viktiga. Du måste lära känna din karaktär på insidan. Sen spelar det ingen roll vad hen har för kroppsform, hårfärg, glasögon etc.

De yttre sakerna kan du använda i gestaltningen. Glasögonen är bra om du vill gestalta att hen är glömsk eller håller på att bli blind, eller något annat. Kroppsformen kan ju till och med vara ett tema och då är den viktig. Men om man vill att läsaren ska känna igen sig i karaktären så är det bra att utseendet är ganska neutralt.

En stark personlighet behöver inte ha stort rött hår och målade läppar.

Hitta din karaktärs egenskaper och fundera över om det är arv eller miljö. Hur är karaktären i början av boken och hur i slutet? Och fundera över hur det blev så.

Varför är hen snäll? Är det ett slags sökande efter bekräftelse? Är det någon som är rädd att vara till besvär? Eller handlar det bara om en genuin snällhet?

Hur påverkas karaktären av den här snällheten. Min första huvudkaraktär var snäll. Hon fanns där och hjälpte alla. Vad händer om folk inte är snälla tillbaka? Och vad händer om man en dag inte orkar längre?

Den här typen av frågor ställer jag mig ständigt. Så mitt skrivtips idag är: Samtala med dina karaktärer. Ställ miljoner frågor. Vad skulle du göra om…?

Jag är säker på att du kan hitta svaren i dig själv.

Här kan du läsa mer om mig

Här kan du få fler skrivtips och läsa om min författarresa

Här kan du läsa mer om min nästa skrivkurs

Vi ses nästa vecka