Min bokutgivning


visitkortNär är man författare?

I mars skrev jag förlagsavtal med Lindelöws förlag. Mitt manus skulle bli bok och jag skulle äntligen få debutera. Nu har jag plötsligt fått behov av visitkort. Jag har redan varit på tillställningar där det hade varit trevligt att plocka fram ett visitkort. Så nu är det dags. Frågan är bara hur detta visitkort ska se ut. Kan jag kalla mig författare nu? Eller när kan man det? Jag bestämde mig för att det är klart att jag är författare. Vad är jag annars?

Johan Hedegård har gjort mina visitkort. Här är framsidan.

I min förra blogg mariesboksida.se skrev jag om vägen från ofärdigt manus till antaget manus. Nu tänkte jag ge lite rapport om vad som har hänt sedan dess. Jag skulle kunna säga att det inte har hänt så mycket. Men jag skulle också kunna säga att det har hänt massor. Jag vill först och främst dela in arbetet i olika delar.

Så nära barfota

Nu är det klart. Titeln är spikad.

Redaktörsläsning

I våras läste min redaktör igenom manuset och jag ägnade en del av sommaren åt att redigera efter hans förslag. Det handlade inte om stora förändringar. Det handlade om att banta ner språket, att inte förklara det som redan var gestaltat. Men när jag tittade på resultatet hade manuset krympt med åtta procent.  Det känns som ganska många sidor som bara har försvunnit. Och fast det kändes lite oroligt så måste jag ge redaktören rätt. Texten är mycket tätare och bättre nu.

Just nu håller redaktören på och läser den nya versionen. Han säger att det är bra, riktigt bra. Och jag växer av berömmet.  Samtidigt kommer utgivningsdatumet närmare och närmare. 8 april har vi sagt. Det är fortfarande en evighet dit men nu har hälften av tiden gått.

Bokomslag

En illustratör har läst mitt manus. Och ur hennes upplevelse av texten har ett omslag blivit till. Otroligt vad blandade känslor som poppade upp när jag såg det första gången.  Det såg inte alls ut som jag hade tänkt mig min bok. Samtidigt är jag imponerad över omslaget. Jag har diskuterat det med några vänner och med redaktören. Och han har nog övertygat mig till slut. Hur som helst var det verkligen nervöst att öppna filen med omslagsbilden. Tänk om jag inte alls skulle gilla den. Senare i veckan kommer jag att lägga upp omslaget här. Då får ni se och tycka.

Jag brukar inte titta på bokomslag på det sätt som jag har tittat det senaste halvåret. Vilken bok väljer jag ut från hyllan och läser baksidestexten på? Vad tilltalas jag av? Jag var inte så medveten förut. Hur som helst är det en trevlig hobby att strosa runt i bokhandeln och titta på omslag.

Baksidestext

Just nu håller vi på och manglar baksidestext. Redaktören skrev först ett förslag som jag inte alls gillade. Då skrev jag ett nytt och sen mixade han ihop våra olika texter. Nu har vi skickat texten mellan oss några gånger och resultatet börjar bli ganska bra. Men jag märker att det verkligen är svårt att enas när det gäller text. Text är mitt område och jag märker att jag har svårt att köpa redaktörens argument. Det är inte alls så svårt när det gäller texten i boken. Är inte det konstigt? Borde det inte vara tvärt om? Men baksidestexten är så viktig. Du har så få ord på dig att fånga den presumtiva läsaren. Och jag tror på min egen känsla. Min tolkning av problemet är att baksidestexten är förlagets ansvar och själva manuset är mitt ansvar. Jag skulle verkligen vilja ha ansvaret för baksidestexten också.

Författarporträtt

Just nu håller jag på och skriver en text om mig själv som ska finnas i tidningen Svensk Bokhandel. Det är mycket svårare än att skriva själva boken. För vad är intressant? Egentligen? Jag kommer inte på så mycket alls men jag har ändå lyckats skrapa ihop knappt 1000 tecken, inklusive blanksteg men ändå. Det är för lite tycker redaktören. Pust och stånk.

Fotografering

Också är det då dags för fotografering. Detta verkar vara det svåraste av allt. Redaktören har önskemål om miljön och vädret; ett fik i sommarvärme. Ett fik där min huvudperson spenderar åtskilliga timmar. I den takt vädret övergår i höst har vi luskammat Stockholm på fik. Ni kanske undrar hur svårt det kan vara. Jag det kan man ju undra. Nu har vi i alla fall hittat fiket (det blev Sturekatten). Men nu ska vi hitta en solig förmiddag när både jag och fotografen kan. Hur lätt är det när man jobbar som lärare på vardagarna? Jag börjar oroa mig för deadline. Bilden ska nämligen in i den där tidningen Svensk Bokhandel. Och nu åker jag till Bokmässan i helgen. Så vi får väl se hur vi lyckas få till det.

Fortsättning följer…

,

8 svar till “Min bokutgivning”

  1. Jätteroligt att läsa om livet där på andra sidan antagningen! Visst är det så att man kan stryka ganska mycket i de flesta manus. Min lärare på Fridhem brukade säga att Skrivarlinjen borde ha ett tredje år, Strykarlinjen, för när man har skrivit klart sin bok så är det nästa steg.

    Fina visitkort! Jag har också skaffat visitkort, men jag har gjort dem själv och det syns … 😉

    Lycka till med fotograferingen. Om jag någonsin blir utgiven ska jag be förlaget göra en Milli Vanilli. Det ligger säkert någon snygging i refuseringshögen som gärna vill bli fotad och intervjuad men inte kan skriva, vi skulle kunna dela på pengarna!

    Ha det gott, vi ses snart!

    • Tack Sandra. Ja, att stryka sina godingar är svårt. Nu har jag blivit ganska förskonad så jag har inte behövt ta bort några riktiga darlingar. Inte än i alla fall.
      Rolig idé att hitta någon som vill låna ut sitt utseende. Jag ska fundera på det.

  2. Spännande att få läsa om samarbetet med redaktören, och allt som händer efter ”ja, vi vill ge ut din bok!” Och om sådana där småsaker som blir så oproportioneligt stora, som fotografering! Det är ju fånigt hur petig man kan bli men bilder på sig själv, själv har jag kring hundra bilder från olika fotosessioner där en eller två är bra nog att användas. Men samtidigt spännande hur alla dessa kringdetaljer får fokus nu när manuset är klart, hur färgen på pappmuggarna på releasen plötsligt kräver mer beslutsvånda än den där darlingen man strök på slutet.

    Lycka till med nya bloggen också!

    • Tack. Ja, nu är det mycket fokus på annat än just själva skrivandet. Jag har inte skrivit alls sen i somras. En liten objuden tanke dyker upp; Tänk om jag har glömt bort hur man skriver?
      Än har jag inte kommit till menyn eller färgen på muggarna på releasefesten. Men det kommer väl det med. Än är inte lokalen bokad heller.
      Hoppas du får en fin releasefest på söndag.
      Och nu ska jag till bokmässan. Rapport kommer.

      • Jag brukar nog känna mig lite ringrostig när jag haft ett längre uppehåll från skrivandet, och en massa ”sanningar” som jag kommit på om hur man skriver har liksom blivit bortglömda så jag måste uppfinna hjulet på nytt. Men jag får hoppas att en massa olater också glömts bort och inte blir återuppfunna…

        • Jag hatar att trilla ur skrivandet. Det blir verkligen som att börja om från början igen när man sätter sig. Men du har en poäng som jag inte ens har kommit på själv. Under den där icke-skrivande tiden har man fått lite distans till texten och saker man snöat in sig på kan bli tydliga.
          Men jag skulle helst vilja skriva klart först och sen ha det där uppehållet innan redigeringen tar vid. Önsketänkande i alla fall.

  3. Oj, vad kul med en helt ny blogg, och kul att få läsa om allt som händer! Det är så sjukt spännande! 🙂

    Blir extremt nyfiken på omslaget förstås. Jag väljer ju själv alltid bok efter omslaget till att börja med (när jag går och strosar runt och bara ser vad jag kan hitta, alltså, inte om jag blir rekommenderad en bok av någon), och har funderat grymt mycket på omslaget till boken som mitt eget manus ska få någon gång när det är klart och ska bli utgivet. Så jag förstår hur mycket känslor som måste finnas runt det. Jag håller tummarna för att allt blir jättebra!

    • Idag har jag verkligen gått runt och kollat in bokomslag. Oj oj oj vad många böcker det finns. Bra att du är så förutseende att du redan har en tanke på hur ditt omslag ska se ut. Så klok var inte jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *