Efter att ha läst Lindas inlägg på skriviver.se kan jag inte låta bli att fundera över det där begreppet ”tid”.

I den takt våra familjer växer minskar tiden. Det börjar redan när du träffar din partner. Du skaffar ett större boende och du kanske även köper hus. Och så kommer barnen, det ena efter det andra. Och har du tur eller otur eller vad man kan kalla det så blir det bonusbarn och nya familjebildningar. Och så kanske det blir en båt och en sommarstuga och så vidare.

Allt det där har jag gått igenom. Men jag är så gammal att jag även har upplevt att familjen har krympt. Det ena barnet efter det andra har flyttat hemifrån. Vi har sålt sommarstugan och båten. Och jag har plötsligt fått mer tid.

I have a dream
Under alla år har jag haft en dröm, en dröm om att skriva böcker. Och jag har fått kämpa för att skapa tid för den drömmen. För det är ju så att vardagen alltid kommer först. Först och främst kommer barnen. Och så kommer jobbet. Sen måste man ju sova också. Tiden som återstår ska rymma så mycket. Och så ska ju huset städas ibland. Och så ska vi träffa släkten och åka på semester och vara romantiska och träffa vänner och gå på Junibacken. Och så kanske hinna träna. Och sen kanske, kanske finns det lite tid för egna intressen.

Att jaga svansen
Att hitta tid för egna intressen handlar om att prioritera dem. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har burit med mig en inre stress under flera år. När man inte hinner göra det man vill skapas en frustration. Hur fort man än springer hinner man aldrig ifatt den där svansen. Och jag är av den otåliga sorten. Jag ville inte vänta med att skriva mina böcker.

Men jag har hållit fast i min dröm och skrivit i perioder och nu har jag mer tid.

Trettiofemåringar ska hinna allt samtidigt. Jag vet för jag har varit där och jag ser att det är likadant nu. De ska göra karriär, köpa hus, renovera hus och skaffa barn samtidigt. Det är inte så konstigt att de är frustrerade. Det är inte så konstigt om de inte hinner med sina egna intressen och drömmar. Och det är inte så konstigt om de hela tiden kämpar för att få tiden att räcka till.

Tappa bort sina drömmar
Jag har skrivit en bok om en kvinna som får tillbaka all den där tiden igen när barnen flyttat hemifrån. Men hon har tappat bort sina drömmar och blir bara vilsen. Som tur är har hon en väninna som håller liv i sina drömmar och det blir räddningen även för min huvudperson.

Trots att jag inte har några barn hemma längre är det lätt att prioritera fel. Det är alldeles för lätt att planera in andra saker. Men det viktiga är väl att det är medvetna val och att jag inte stressar över de dagar eller veckor när jag inte hinner skriva, när jag väljer att göra andra saker.

Lev och njut
Lev i nuet, andas, stanna upp! Och se till så ni hittar lite egen tid någonstans så ni inte tappar bort era drömmar. Och till dig Linda, som gör medvetna val för att få tiden att räcka längre, vill jag bara applådera.